happiness only real when shared

ibland känner jag mig ensam, trots att jag inte är det.
ibland är jag jätteensam, men känner mig inte alls ensam.
idag har jag känt mig ensam. så blir det ofta när man själv sitter isolerad från alla kompisar utom en (lyckligtvis är den kompisen en väldigt bra sådan) i den medelstora svenska staden, och ibland pratar med folk som ska gå och träffa kompisar. eller whatnot.

det är ju inte som att jag inte har några kompisar, och jag är ju uppenbarligen inte ensam där jag är ju, heller. jag är bara på fel plats vid fel sinnesstämning,
men frågan är att om jag just nu skulle bli teleporterad till tevesoffan i tuvan,
eller valfri studentpub inklusive alla jag inte har möjlighet att träffa just nu,
om det skulle göra mig bättre till mods.
kanske, förmodligen inte.

det kan nog vara nyttigt att leva med rastlösheten, längtan och svårmodigheten ibland, iallafall för en kväll eller så.
dessutom tror jag det är bra att ibland få känna hur det kändes för nån annan, en gång (eller flera) tidigare, vad jag fått nån annan att känns, och då har jag plötsligt förtjänat det.
what goes around comes around.

så då ska jag fan sitta där i soffan/vedbon med en miserabel stickning/vedklabbe och titta på/tälja gamla disneyfilmer/trägubbar och skämmas.

summa summarum: ibland suger det, men det blir bättre.
oftast är det ändå inte så himla illa som det känns.
och ibland har en faktiskt förtjänat det, och då går det ju att lära sig nåt.


ok. det var det och det var det
nu kommer dagens låt.
jag vill oxå ha en urtvättad svart band t-shirt
dessutom ser eddie ut som jesus. nej inte han. den andra.