välkommen hem simba!

julen

årets kohlströmska jul har sett ut som följer: (det här med blogginlägg i listformat är ju för övrigt the shit)

• allting börjar med att vår julgransfot har fått storhetsvansinne.
• julaftonsmorgon: familjen vaknar och äter pappas jullimpa+lussebullar+clementiner och lyssnar på nicke lilltroll
• för alla er som inte vet vem nicke lilltroll är så är det en liten radiosaga om ett medelålders? troll med röst som bengt magnusson, eller med inkompetenta cilier, som med sin lillebror ska hjälpa tomtefar att dela ut julklappar. det går som det går och det är nån slags tuba i bakgrunden och de gör lite roliga ljud tätt som oftast. så vi sitter där och håller på traditionerna och skrattar åt de konstiga ljuden men det bästa är...
• ...dagens första julklapp, som består av nån slags pyssellåda som den ömma modern köpt på tiimari. den brukar innehålla nåt slags användbart material men det är inte så noga, för de kohlströmska barnen är ju som känt alldeles extraordinärt kreativa. årets pysselmaterial resulterade i:

• ...och diverse andra otyg
• efter pysslet begav det sig iväg till pulkabacken. iklädda diverse täckbyxor från sjuttitalet bar vi med oss ved, ett duschdraperi, sojakorv, kaffe och sedvanliga konventionella plastfarkoster. erik och jag hade manuellt plogat backen i förväg. vi försökte oss på ett kollektivt åk på draperiet men jag vet inte vad det var som inte gick. friktion tror jag det kallas. epic fail blev resultatet, men vi var ju snygga iallafall :) det roligaste var att åka snowracer i ett fett stort gupp som nån smart jävel hade byggt. det gällde bara att kasta sig av sin farkost innan en krossade sig mot den vid landning. sen blev det dags för korv och kaffe. jag roade mig med att hälla ut alla korvar i snön, pappa klagade och hämnades sen med att tappa brödet i snön. sen spottade jag skithett kaffe på snön. vad snön hade gjort för att förtjäna denna behandling var det aldrig nån som förstod. när lagom mycket snö hade samlats i skor och innanför tröjor begav vi oss hemåt och kollade på kalle anka...
• ...där den långa gubben med det lilla paraplyet och den grönklädde mannen med skägg fortfarande är de roligaste figurerna som ska gå in i julklappssäcken, där flamingon som drar in alla sina extremiteter i kroppen och sen flyger iväg (såklart) alltid gör mig lycklig osv osv...
• sen åt vi mat (läs: fett). sojakorv, långkål, janssons frestelse. mums. och herregud vad det snapsades, fast jag avstod eftersom jag var övertygad om att ännu en vän till familjen skulle ringa och befinna sig strandad i en annan stad och behöva skjuts (den första klarade sig dock). jag tror att urartningen av middagen började nånstans där. jag läste på snapsflaskan och såg att den innehöll johannesört, och som den seriösa student jag är kopplade jag det omedelbart till att intagande av det blodförtunnande läkemedlet waran (även råttgiftet warfarin) inte ska blandas med johannesört (pga ett enzym med ett pretetntiöst namn). typ där startade den stora förvirringen då hela familjen ömsom pratar om varaner som om de vore kameleonter (av vilka jag nyligen gjort ett julexemplar av i rött fluff och några piprensare). erik utnämde detta djur till det konstigaste med motiveringen "det finns inte en enda del på den som inte är konstig, svansen är ihopkrullad inåt, ryggen är krökt, den har spinkiga ben med två tår framåt och två bakåt, den har ett huve med ögon på strutar som kan titta åt olika håll, den fångar flugor genom att skjuta ut sin skitlånga tunga. dessutom kan den ändra färg"..typ så. och konstiga djur anses ju vara hysteriskt roliga i vår familj. förvirringen var total huruvida kameleonten var en varan eller vice versa, för sen började vi byta ut ord i kända sånger mot varan. detta tilldrog sig vid en tidpunkt av middagen då tre fjärdedelar av familjen var, som mamma uttryckte det "på hoppen", och den sista fjärdedelen hakade på trots sin nykterhet.
  
• ...varanen satt i granen, skulle skala kottar..., varanen går tunga fjät..., nu har vi en varan här i vårt hus, varanen är kommen hopp tralalala... och så vidare.
• mitt i alltihopa började vi spela gamla dan andersson-visor på gitarr också, till exempel julvisa i finnmarken. hur kom nu det här sig?...? det var nog när vi satt och listade våra favortjulsånger. de allra flesta på absolute christmasskivorna är ju förstörda för all framtid, men några fina finns det allt. mina favoriter är...
• nämda julvisa i finnmarken (för att dan andersson skrev ju så fint och för jag tänker på när fia och jag dansade vals till den :)
  
• jul igen med just d (för att över hela landet drar en kollektiv noja)
  
• o helga natt (för att det är den bästa vrål-låten som finns)
• the twelwe days of christmas (för den sjöng vi i spanien förra vintern, asfulla på billigt rödvin, lortiga och lyckliga och ingen kunde texten :)
• när maten var slut löste jag helt tvångsmässigt två korsord innan karl bertil jonsson började. denna citatkälla, denna målbrottsröst, detta erbjudande av fikon. ja jag säger då det.
• de närmsta timmarna utmärkte sig sedan genom väldigt tydliga teman på julklapparna. erik fick nästan bara ugglerelaterade saker, jag fick en massa flamingoprylar och mamma en massa vulkanprylar. pappa är lite mer svårdefinierad på den fronten, men det finns vissa saker som antyder att han kommer få en massa saker med bin inom den närmsta framtiden.
• pappa hade även köpt ett festligt spel till familjen. det gick ut på att bygga torn av konstiga klossar, auktionera ut nämnda klossar för små plastdiamanter och helst inte få tornet att falla. vi lyckades få några att falla när vi bröt ihop av skratt av svea hund på göta lejon som vi lyssnade på samtidigt (detta är nåt som jag tror bland mina bloggläsare bara amanda kan förstå). räliga grodor och kulpåsar. halleuja!

så kan det gå...

ytterligare tre saker som gör mig (proportionellt) upprörd. + lite annat

• när folk talar till mig med pronomen vännen, gumman, tjejen osv.
• folk som säger en sak och sen visar sig inte stå för det. som inte kör med rak kommunikation och inte ens förklarar sig.
• när folk tar sig friheter att kommentera de delar av ens utseende som det inte går att göra nånting åt.

+ bästaste pang prego har också uppmärksammat att BAIC (som skulle köpa saab) uttalas bajs...kan det ha ett samband?
+ jag har 139 i HB värde. det vill säga att hinkvis med kaffe och i övrigt undermåligt leverne har höjt mina järnvärden till höjder de aldrig skådat förut
+ stockholm har sjukt bra namn på kvarter. till exempel kvarteret kölhalningen.
+ att alla tanter inte är rädda för okända människor. idag hjälpte jag en tant med tunga matkassar ända fram till hennes dörr :)

saker jag blir upprörd över. proportioneligt eller inte får ni lista ut själva

• folk som har vinterjackor med riktig pälskrage. mina pälsradar-ögon är på helspänn hela vinterhalvåret. lokaliserar er som envisas med att ha en flådd hund/räv/iller på en huva ni inte ens använder (på en dunjacka till och med). fy på er, töntar!!!!
  det finns massor av fuskpäls. päh!
  
• folk som säger att de är djurvänner men ändå äter kött/animaliska produkter (mig själv inkluderad). movation överflödig.
• folk som pratar utan magstöd. var är grejen med att försöka att inte höras? då kan en väl lika gärna hålla käften. och vad är grejen med att försöka låta ljuv, rar, gullig eller vad det nu ska betyda. det funkar inte. jag tycker du bara är töntig och vill inte lyssna.
  regel nummer ett: vill du att folk ska ta det du säger på allvar, säg det så folk hör, och så att folk inte börjar undra var alla bebisar/gulliga småhamstrar i lokalen är.
• folk som har helt slappa händer när de skakar hand. uuuhhhhh!!!! jag får allergi, jag undrar hur det står till med troponinet och framförallt för det mig osökt till att du säkert har pälskrage och inget magstöd heller = du är dooomed!
• bindor. vilket jävla skämt. en typ tre centimeter...skåpbil i boxershortsen (och nej modellen med vingar funkar inte i mina underkläder. libresse vill inte bara tjäna pengar på att sälja värdelös, icke uppsugande överdimensionerade pappersbitar som ger dig svamp, de vill också bestämma vad för slags underkläder du ska ha så att skiten sitter kvar)
  använd menskopp!!!
• folk som gnäller över att det inte går att cykla när det är snö. skaffa hjälm, gör en empirisk undersökning och inse att det går alldeles utmärkt så länge du inte gör din empiriska undersökning i den lokala hockeyrinken. det är faktist mer halkigt att gå än att cykla. undertecknad har cyklat på vintern sen urminnes tider och ramlat i snitt 2 gånger per vinter.
  
• folk som lägger ner tid och energi på att klaga på sig själva och på sina kroppar.
• faktumet att jag somnat på i princip alla föreläsningar vi haft sen i början av november. eller så har jag stannat hemma för jag vet att jag bara kommer somna. antingen är de sjukt tråkiga, eller så är jag sjukt ofokuserad, eller så har jag hjärnbrist. eller järnbrist.
• tentavakter från helvetet. de är alltid så himla sura, slänger tentan i ansiktet på en och gnäller och har som jobb att gå runt och vara misstänksamma. kul! ni är typ lika värdefulla som nagelteknologer.

nu ska jag äta risgrynsgröt. återkommer efter det med en lista på saker som är sjukt bra!

vad är grejen med slidan?

svempa fick ett rött plastsvärd idag på julklappsutbytet på en liten julfest.
detta fick oss att tänka på vad fan det heter svärdsslida för? eller knivsslida.

vem fan hittade på att fodralet en skulle stoppa livsfarliga vassa vapen i skulle heta slida?

freud?
en expert på våld mot kvinnor som krigsstrategi?
dom bara satt en dag och tänkte på vad det skulle heta... "hmm...svärdpung? svärdpenis? näää, vi kan ju inte skjuta (sticka) oss själva i foten (könsdelarna), men kvinnorna minsann, dom skiter vi i ändå. slida ska det såklart heta!"

såhär kan vi inte ha det. från och med nu heter det fodral, låda, påse, hållare, väska, vad fan som helst, men säg inte slida för då kommer jag kalla dej freud resten av ditt liv.

vinterpäls

en sån här (brun arabhäst) fick jag rida på idag eftersom jag vunnit en ridtur på ett lotteri igår :)
min ädla springare hette tindra och var en lagom dräktig, lagom vinterpälsig dam i sina bästa år.
jag och sofia (som har henne och en hel hjord andra hästar) red runt på håga-åkrarna i bland typ sju snöflingor. det var riktigt najs. det känns som att det här med att rida är som att cykla...det sitter nånstans där i ryggmärgen. sen har det ju säkert att göra med att tindra var världens klippa och inte höll på att driva med mig.
så fort det kom nån slags äng där marken inte var alltför hård började vi galoppera. jag har inte galopperat sen jag och ludde skulle hoppa min sista ridlektion våren 2002 och han kastade av mig och sprang iväg och käkade gräs istället.

i allafall iväg for vi och jag blev sjukt imponerad av tindras enorma hastighet, jag har lixom inte tänkt mig att en gravid varelse kan springa så fort. och så har jag till stor del genom min ryttarkarriär varit instängd i ett ridhus eller på småborgerligt långsam uteritt med en stor grupp tuktade ridskolehästar. jag har aldrig galopperat så fort i hela mitt liv. det var skitkul, jag manade på henne med rösten och hon fattade på en gång, schwish sa det. och till slut hade jag snor i hela ansiktet av fartvinden. när ängen började ta slut behövde jag bara tänka att hon skulle sakta ner så gjorde hon det.

tack för ridturen sofia!!!

***

imorgon har jag tenta i läkemedelsräkning, vilket innebär att 100% rätt måste uppnås. jag vilar mig i form med mango + skitäcklig glass (ge mig hägen dasz pecannöt & kola nån!!) och snart blir det sopdykning :)

buffe, satan och bajs

• idag hörde jag nåt väldigt smart som nån sa på radion. att vad det än handlar om, vad en vill ska hända, eller att nån annan ska göra för en eller vad som helst, så kommer det att hända om man bestämmer sig för att det ändå finns viktigare saker i livet. desperation gör att kommunikationen inte funkar och då händer inte det en vill. jag känner lite så med mitt kylskåp just nu. att det inte är det viktigaste i världen att det faktiskt verkligen borde städas (vilket svennis ideligen påpekar), därför kommer det bli rent inom en snar framtid bara för att jag inte är desperat.
• det står fruktansvärt mycket prettigheter i Buffé som jag läste i morse, och detta fick mig att bli oproportioneligt upprörd över chili som smaksättning i allting. vad är grejen med chili? ligger alla matskribenter med chili-lobbyister eller. sluta vara så pretto! kan inte folk bara äta vanlig mat som typ potatis med smör o salt på, det är vad jag kallar reko smaksättning! (hela chiligrejen är ju som de kända hyperna att det ska vara aloe vera i a eller extrakt från havet med i allting, och det vet ju ni trogna bloggläsare vad jag tycker om den saken)
  
• sen stod det även i Buffé att rödlöken skulle skäras med mandolin. sen när ska stränginstrument användas i matlagning? svempa och jag satt och funderade på om löken skulle pressas mellan strängarna eller genom hålen, eller om en helt sonika skulle drämma till löken på rockstarvis så den blev platt?
• det fanns en bild av en passionsfrukt i tidningen och det visade sig att den inte hade hår! jag har blivit lurad! nu får den inte vara med på min lista över frukter som har hår längre. är det för övrigt nån som har nåt tips på kvalificerat håriga frukter som kan få vara med? (sånt här brukar jag sitta och tänka på under tråkiga föreläsningar när jag inte sover eller tänker på sex eller gör statistiska undersökningar av exempelvis hur många i klassen som har scarf eller liknande)
  
• till råga på det stod det längst bak i tidningen att nästa nummer skulle ha temat "äta på egen hand", men kom igen lixom, chilimarinerad hand eller? tomt i kylen, ät på din egen hand. näe, jag gillar inte den där tidningen alltså.
  
• för övrigt är det nån sorts skämt att jag får den över huvudtaget, för jag handlar ju typ inget på ica. ändå får jag Buffé för att jag tydligen handlar och har ica kort. och har en icakort kommer det poäng när en handlar. har jag handlat för 2500 spänn får jag 25 kronor i presentkort. hallå. en procent! ica, ni slänger hur mycket mat som helst, ge mig den istället för ett jävla hån på 25 kronor.)
• det har konstaterats att saker som ligger i papperskorgar får en per definition ta. hähä. inga vidare kommentarer...
  
• en vild diskussion utbröt på jobbet i går när jag sa nej till laxröra eftersom jag är vegetarian. varpå min kollega sa "men vegetarianer äter fisk". nähä sa jag och hon sa att den nya tidens vegetarian visst åt fisk. okej kanske om man äter lite sill på julafton, men en vegetarian som äter döda djur är per definition inte en vegetarian. så då har vi rett ut det.
  
• igår tillverkade jag och sven satan, mer känd som seitan, men det är så kul att svära. först her en ihop en deg på två kilo mjöl (det ballar ur...) och en liter vatten. den får sova i vatten ett tag o sen ska all stärkelse tvättas ur till återstoden ser ut som en liten hjärna och känns som en också. så ska hjärnan kokas i en massa kryddor splasha riktigt mycket, och sen är satan klar och kan ätas som typ kött, jag ska prova imorn.
• en annan skojsig sak de sa på radion idag är att saab kanske ska säljas till nåt företag som heter BAIC. det var ju kul, men töntigt att ekot var tvungna att bokstavera det BAIC, det hade ju vart kul om de sagt att saab ska säljas till bajs. i radion. mohohaa!!! skit ska skit ha säger jag :P
• det har blivit väldigt mycket som är EPIC FAIL här helt plötsligt. till exempel att på jobbet ställa foten under röret där jättehett diskvatten kommer ut. och att vakna på morgonen som som första tanke tänka "va, har jag gått och lagt mig?". eller ty att äta på sin egen hand (fast iofs, jag har ju seriösa planer på att äta upp respektive kroppsdel om jag nu nån gång skulle behöva amputera den. mer om det i ett senare inlägg)

nu har jag jobbat utan rast i sju timmar bland femtitusen julmarknadsmänniskor. det var hetsigt men jag fick minsann lön för mödan - en låda med en massa mums i från jobbet, och så vann jag en ridtur i ett lotteri. så imorrn ska jag galoppera i skogen på en ädel arabhäst. och äta satan. och plugga läkemedelsräkning. its najs its a great succes. i like

och det bästaste: en av mina absoluta favoritmänniskor, den skäggige jonatan ska komma hem ryktas det om. hurra!

det här med gud alltså

igår fikade jag med en kristen missionär. det var intressant. (fast det gick inte så bra med själva missonerandet). det hela började med att jag blev inbjuden till en thanksgivingmiddag av agape. en gång snackade jag o katrin med dem i skolan och när de sa att det vankades en schysst middag tänkte jag att fastän jag är kommunist och indian så är det ju trevligt att vara tacksam.

och jag blir alltid särskilt tacksam över gratis mat. win win situation alltså. hur som helst, middan var trevlig (jag o svempa satt och snackade om genus och den medelålders vita mannen med en jurist hela kvällen) och maten var god (potatismos, brunsås o tranbärssylt).
sen frågade en av arrangörerna om jag ville fika nån dag, och det blev inte vilken fika som helst. det snackades guds vara eller icke vara, vilket vi hade ganska skilda åsikter om. det drogs metaforer och liknelser till höger och vänster. jag liknade bibeln och religion i största allmänhet med folks allmäna hysteri över harry potter och star wars (och de flesta vet ju att jag inte vill befatta mig med sådant). missionären hade lite mera klyschiga metaforer att komma med, men det lixom bara bet inte på mig.

det går jättebra att frälsa mig med gratis mat och liknande, men att pådyvla mig att bli polare med en typ jag aldrig träffat, när det finns asmånga bra typer runt omkring mig jag hellre snackar med, nääe.
till slut sa missionären i alla fall att hon trodde att gud hade "faith in me" och utmanade mig sen att, innan jag gick och la mig säga "hej gud, om du finns, visa dig".
varpå jag sov skitdåligt, vaknade som ett as och sov mig igenom hela förmiddans föreläsningar gömd längst bak i salen. det var nog guds fel.

efter lunch, där svempa bekände att "satan bor i mig" var det ännu segare föreläsningar (jag drömmer mig tillbaka till föreläsningarna om njurarna med lina i våras, då var det liv i luckan (hjärnan)). sen dansade vi lite afrodans innan vår kommande läkemedelsräkningstenta satte klorna i våra medvetanden och fick oss att räkna ut hur mycket fett per ml te det finns i teet om en först häller två matskedar vatten i mjölkpaketet (för att spara mjölk) och sen her det i teet. vi kom fram till någonting väldigt smart som jag nu har glömt.

inatt ska jag inte sova dåligt.



natti natti

tjo vad det var livat

jag tänker på den glada hästen i barna hedenhös när jag ser den här bilden :)

igår gick det vilt till. först vankades det diverse göttigheter hemma. typ bröd med mystiska bär i, julmust med förti ryska persikor i, lasagne med riktigt mycket sås i och o helga natt med riktigt mycket magstöd i. sen satt vi, nio matfriska tanter i ett vardagsrum väldigt länge och hade väldigt kul. sen var det dags för selma på orange. och jag som varit ute och rullat hatt på klubb cirka en gång den här terminen, jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av mig själv prestationsmässigt. till min stora förvåning var det sven som gick hem först pga metabolisk alkalos. putte. kvar var bara åtta indianer, förutom resterande merpart av uppsalas queerbefolkning. och det blev himla kul. jag använde mammas blåa långkalsonger som scarf, det hälldes öl lite överallt och folk var utomordentligt snygga.

klockan väldigt mycket bestämde sig kvarvarande tanter för att gå hem och då gick saker inte riktigt enligt planen, fast andra saker gick väldigt bra. mina ögon tindrade som ett överklassbarn på julafton när jag vittjade folkes container. åh denna ädla konst, denna fantastiska uppfinning, en soplåda, full med mat. som jag saknat den fantastiska känslan av att bara gå lös i ett hav av komposterbart avfall!

väldigt sent kom jag hem och gjorde mig en sista drink för att återställa elektrolytbalansen.
klockan tio gick jag upp och löste melodikrysset.

alltså vad är grejen med melodikrysset? eller snarare, vad är grejen med mej?
jag har nån slags romantisk ide om att melodikrysset är nån slags essentiell trivsam lördagsgöra men varenda gång jag ska lösa det händer bara samma saker:

• jag glömmer bort att lyssna på vad de frågar efter
• jag lyckas fatta vad de frågar efter, sen kan jag såklart inte låten
• jag lyckas kunna saker jag inte fattar varifrån de kommer, låtar och artister jag känner att jag kanske borde skämmas lite för att jag kan, som typ dansband
  

så ja, jag sitter där med grava koncentrationssvårigheter, savantsymtom och skäms. mitt beteende känns som en skymf mot public service. hur beter sig normala människor?

och vinnaren är... äntligen!

nu har jag efter över en månads försening utsett en vinnare i min handarbetstävling. halleluja!

priset går till min kära faster anita som visserligen kom in i tävlingen sent men ändå kommenterat flitigt med mycket historisk relevans och lagom mycket smör. grattis till vinsten!!

okej, vad har hänt sen senast? (nu har jag ju inte en slökurs från helvetet som gör att jag degar runt och bloggar varje dag längre)

i söndags kom jag hem från falun och sen har det mesta handlat om otippade saker, ofantliga mängder soppa och olika mg/ml samt diverse farmakologiska termer och föreläsningssalar från 1700-talet.
kontentan är att läkemedelsräkning är ganska schysst, pulverkaffe i alla sammanhang förhöjer kvaliten på det mesta, hur i helvete har folk kommit på allt om enzymer och jonkanaler, och att jag börjat fundera på vad min allmänna förmåga att vara totalt ofokuserad, de gånger jag till och med faktiskt tar mig till skolan, egentligen handlar om. hähä.

idag när jag cyklade dit, tre timmar för sent var det sjukt vackert, dimma och frost över åkrarna. ett väldit fint monokromt landskap + jag som ser ut som en leksaksavdeling med knallrosa plyschbyxor och illgrön jacka. jag längtar tills det kommer snö, för då blir det duschraperiåkning i eriksbergsbacken med svempa så det står härliga till. och så ska jag se till att ramla med cykeln mina två gånger per vinter på en gång så jag slipper det sen :)

dagens fråga. vad är skillnaden mellan en lompe och en lefsa?