den som jämt har kött till mat och äter sina vänner, hen blir så däst och mätt och lat och får så fula tänder.

jag pallar inte babbla så mycket just nu. först praktik, sen jobb. oj oj oj.
jag vill ha helg och sol och vara ute.

den här har jag nynnat på hela kvällen.



jag säger WORD.

och gonatt!

typ 10 meter upp!!!

här är jag i mitt naturliga habitat/geckoödla85

fin helg alltså!!! klättrade i typ sex timmar med fint folk och höga väggs. gött förutom att mina skor från november förra året redan är utslitna i tån. så min stortå försöker pressa sig ut genom hålet och ca en kvadratmeter stackars tå får ta ansvaret för att stabilisera upp hela min kropp på en mycket oskönt underlag. inte ok.

sen var det ferre. gött nytt och gammalt folk. vissa med betydligt mer skägg än förr, fett med gamla minnen, asgod paj och jag avslutade kvällen på mitt traditionsenliga sätt - somna i soffan intill högtalarna.

Uppföljning

Patienten har haft en mycket god följsamhet till förskrivna insatser.
Sömn ua.
Nutrition: äter nu gröt med god aptit.
Huvudvärk, VAS 2. Känningar av annalkande snorbomb och halsont. Känner sig dock piggare.

Permission till söndag kväll.


Japp dårå!!!
snart ska jag fara till stockholm och klättra och ignorera eventuella sjukdomssymtom.
sen ska jag festa med gisela. den lilla skrutten. hon är en av de vettigaste och coolaste och driftigaste personer jag vet. vi har känt varann sen hon var tolv och nu fyller hon 22. här är en bild från 2006, när hon var en rosa flamingo och jag var marilyn monroe på en galen fest i linkan.

vårdplan

Jag har velat ha helg sen den här veckan började. jag gillar inte alls att ha det så, även om det gått förhållandevis bra. lixom inget ute, för trött för att klättra riktigt bra, inte roligt att stiga upp på morgonen. dagar som bara rinner iväg och som jag hellre hade tillbringat på ett berg i solen eller nåt sånt.

så jag kände mig jäkla trött och less på allt och bestämde mig för att konsultera en sjuksköterska för mina besvär.

Inskrivning: Rekreationsenhet Flogstavägen, 2012-02-24

Kontaktorsak: Trötthet.
Anamnes: Hög arbetsbelastning under lång tid. Sömnbrist. Allmän förvirring r/t nyligen påbörjad praktik. Undermålig utevistelse.
Status: Trött och smågnällig patient. Psykosocial status väsentligen u.a., men säger sig behöva vara för sig själv. Hypoglykemi r/t dålig nutrition. Förnekar smärta. Hel hudkostym.
Diagnos: Fatigue studentis
Åtgärd: Rekreation. Säng alt. soffläge. Önskekost. Lättsmält underhållning.
Ordination: Onepiece. Makaroner med smör och ketchup. Våfflor. Tecknad barnfilm.

Uppföljning: Utvärdera nuvarande åtgärd efter 16 timmar - 2012-02-25 kl 09.45




fantastiskt bra sjuksköterska det där, huvudet på spiken!

kanel i ögat?

vicken vecka alltså. praktik praktik och jobb och sova. sen praktik och jobb igen. en semla var det här och sen praktik igen. inte så himla kul alltså. och jag är tydligen väääldigt trött för jag har köpt en mascara för 150 kronor. fattar fortfarande inte hur det gick till.
och den luktar typ julkrydda, ska det vara på det viset?

nu vill jag ha helg tack.

nu tänker jag sova väldigt gott.

jag har haft en prima helg. lugn fredagkväll på ett jobb, spontant finbesök med bärs och andra trevligheter, melodikrysset och mys och najs klättring. uträttade två stordåd. jobbade lite mer, storfräsade på lindyhopkursen (det är ju så sjuukt kul att föra att jag börjar snurra runt folk av bara farten!) och avslutade det hela med stuvad spenat och klyftpotatis i ugn. så jävla värt!!!

i morse hade min cykel fryst fast i sig själv (alltså seriöst, kedjan var inte en kedja utan en solid enhet, däcken hade fryst fast i stänkskärmen och bromsarna i fälgarna. dålig stil!!!), vägen var hal som en ål och jag vas:ade sju r/t ischemi i endometriet. första dagen på sista praktiken - allmän förvirring (men det blir nog bra).
lugnade ner mig själv med att åka till urologen som jag iallafall känner till. tänkte att jag kan ju lika gärna gå i scrubs i 13 timmar istället för åtta.

imorrn ska jag klättra och diska.

puss!!!

UUÄÄÄHHHBLÄÄÄÄHHHH!!!!!!!!!!!!!!!

jag ligger på soffan och försöker skriva mitt pm. det går framåt men sådär. ungefär lika kul som att skita ut en cykel. och dessutom kommer en lärare läsa ungefär 80 arbeten på fem sidor styck. det gör det hela ännu mer meningslöst, för inte ens hon kommer bry sig. därför kör jag med metoden "ähvafanjagskarvarlitehäringenkommersäkertmärkadet".

jag har suttit inlåst i mitt hem och plågats med detta hela dagen, så nu tänkte jag att det var dags med
ännu lite mer masochism.

en härlig mix av en äcklig tafsande person, en person med ytterst underutvecklad empatisk förmåga, LCHF-lobbyism och en programledare som spär på hela baletten. finn fem fel lixom.




malou, sluta fråga täppas ifall han tycker katrin ser smalare ut, han är nämligen blind, coh dessutom är det ju så jävla fräscht att tjejer, oavsett sammanhang, ska få sitt utseende bedömt innan det riktiga samtalet får börja.

täppas, ditt jävla äckel, sluta tafsa på den andra gästen för att bedöma hennes utseende. du har ingen rätt i helvete att göra det bara för att du inte ser nåt, och ingen rätt i helvete heller att kommentera hur hon ser ut, oavsett hur hon ser ut.
att du kommenterar lchf's påverkan på miljön kompenserar ingenting.

tankesmedjan gjorde en fantastisk slakt av det hela. klicka här så kommer du dit!

och katrin, sluta att lobba för LCHF!!! och sluta vikthetsa i största allmänhet!!! vad är det för fel på er??? animaliska produkter tär fruktansvärt mycket på planeten och alla sorts köttätande innebär fruktansvärda lidanden för inblandade arter som inte är homo sapiens. eller jo, när aterosklerosen kommer smygande. tycker det räcker som argument och lägger här in en bild på vad du tänker äta till middag ikväll.



jag kräks litegrann och känner att jag vill spöa täppas med ett knippe morötter och servera hans tafsäckelhänder som middag till katrin zytomierska.
skärp er för fan!!!

livet

igår for vi ett gäng till stockholm och klättrade. sjukt stort ställe med jättefina höga genomtänkta leder, en lutande tunnel en kan klättra i och en massa schysst bouldering. först tog jag grönt kort, vilket är ett standardiserat klättertest för att få klättra. NU lixom, jag har klättrat i över ett och ett halvt år...

jag är nu lagom ledbruten, skulle kunna riva morötter med handflatorna och har ett något spänt förhållande med trapezius.

men kul var det! och jättekul var det att min polare mar bara sköt i höjden (bokstavligen) av utveckling.

kolla härba vilken pepp!!!

sandra hänger upponed

jag har lixom en valk mitt i handen. jag vet inte om det är helt okej alltså.

nu ska jag skriva skolarbete. fem sidor etikarbete med inriktning geriatrik. ordbajs ordbajs ordbajs vi har gjort det här femti gånger tidigare och ingen kommer bry sig. jag har börjat lite, men på det tvivelaktiga sättet: skriva det jag vill ha sagt och vad jag tycker, sen försöka hitta något som stödjer detta i den störigaste databasen som finns (ta åt dig pubmed!!!).
jomenvisst.

disa skriv nu din hemtenta

så kan du fara till stockholm och klättra senare i veckan, gå en långpromenad i snön, träna lite pull-ups och plantera en sån härn.

det är typ en kålväxt som blir en aslång pinne som en kan göra en vandringsstav av sen. ballt.

OFFICIELLT GNÄLL

hela tiden kommer jag på saker som på olika vis ursäktar och förklarar det som hände idag. (jag hade jobbat en massa, sovit för lite, inte kunnat klättra på hela två dagar, yadayadayada..)
okej, det är ju diplomatiskt mot mig själv. men jag känner ju oxå vad jag känner.



var på norrlands nation en sväng idag, stället jag i princip bodde på för några år sen när jag var som mest med spexet. det svider att gå dit ibland, för det finns sjukt många minnen och saker som påminner mig om ett sammanhang som inte finns längre. tidvis hängde jag nästan tolv timmar per dygn på nationen, oftast i teatern, rätt mycket på puben och när det var fest var jag självklart där. plus att jag nästan uteslutande hängde med spexare på min fritid.
och varje onsdag var helig. spexonsdag.

i spexet träffade jag också en person som jag blev oerhört kär i. (ingenting är nånsin helt okomplicerat), men många gånger kände jag att jag inte ville ha det på nåt annat sätt än med J. men ja, ingenting är nånsin helt okomplicerat och vi gjorde slut i somras. det var bra först, men sen sög det som fan. jag ville gärna försöka hänga och ha det kul så som vi alltid haft, men möttes av någon sorts betongvägg.

nu säger vi hej när vi ses men knappt nåt mer. och att vi inte kan umgås, och att denna person inte verkar vilja anstränga sig för att kunna umgås på åtminstone ett neutralt sätt har också gjort att jag inte känt mig soft med att gå till spexet ifall jag skulle vilja. alltså spexet som jag med själ och hjärta lagt ner oerhörda mängder tid på under flera år och ofta känt att det här kan fan ingenting toppa. spexet som var min familj. jag är absolut inte utesluten, men det gör för ont att det inte är som det skulle kunna vara.

(och nej jag är inte ensam eller olycklig och jag har väldigt fina vänner och delar jättefina sammanhang med andra, så det är inte det här allt står och faller på. men jag är uppenbarligen inte redo att släppa det här än.)

idag blev jag exponerad för allt det här och det fick mig att gråta över det för första gången på fler månader.

en kompis jag lärt känna genom spexet frågade om jag vill servera på deras spex-gala innan sista föreställningen av storspexet i vår. hon menade absolut inget illa. men att servera den person som gör att jag själv inte kan gå dit, se alla festa och ha kul tillsammans.
när jag själv kunde ha suttit där, varit med, varit där, om bara en person förutom jag ansträngt sig lite mer för att göra det enkelt.
svalt stoltheten eller vad fan som helst, bara inte varit emotionellt frånkopplad.

jag tycker det suger att nåt som fanns så fantastiskt mycket förut bara inte finns längre. samma kuliss, men personen och sammanhanget är bara ett skal. (ja visst alla har sina sätt att hantera saker och det går över). men ibland går det inte över utan lite jobb från inblandade parter.



J, det är egentligen spexet som går miste om mig, inte jag som går miste om dig.

HEJ JAG HAR JOBBAT I SEXTON TIMMAR

för jag kom ju till jobbet kl 06.45 eftersom det stod A-tur i min kalender. ser till min fasa att jag inte står uppskriven förrän på kvällen på stora anslagstavlan över personalen. detmåstehablittnåfel.
frågar chefen.
"nej men du går ju kvällspass idag" säger hon.
(det händer tätt som oftast att jag dyker upp på jobb en gång för mycket, eller alldeles för tidigt till jobb, vilket ju är bättre än att komma försent eller inte alls) men det är ju ändå lite snopet när det händer.
sen säger hon att det ändå finns en sjuklucka så jag kan jobba hela dagen om jag vill.
oookejrå. nu är jag ju ändå där och cash is king.

och det blev helt bra. lagom mycket blod och slafs. fina fina ord och allmänt härj med emelie i köket. jag hade kul och allt gick bra.

nu är det onepiece och oboy som gäller.

sakernas ordning

jag har varit i falun och grejat. nu äre slut på gamla tider och stian skulle skuras. dvs jag har packat ihop alla mina fotolabbsgrejer och rensat i en miljard lådor och hittat tusen saker som jag tog med mig hem till uppsala i brist på bättre vetande/en obotlig förmåga att spara olika sorters pinaler för framtida behov.

det finns så inihelvete mycket saker! jag vet lixom inte vart jag ska börja. det har bara producerats så sjuuuuukt mycket grejer, och de har fraktats till olika ställen och ligger där i nån låda för de var visst inte så roliga längre. och nånstans på jorden kommer ju allt i från. alltså finns det en massa hål överallt och vem bryr sig om dom? när jag tänker på allt det känns det ungefär likadant som att tänka på universum. lite skrämmande, väldigt förvirrande och alldeles för jobbigt för hjärnan.


som den här lilla kompisen tillexempel. var kom den ifrån och hur kom den hit. och var fick den sina ögon? vem satte dit dom? sen hamnade den i pappas stenskåp. nu har jag förbarmat mig över den, nästan tretti år senare.

iallafall fick jag med mig hem både det ena och det andra till mitt redan fullproppade hem. men jag pallar bara inte att inte använda grejer som ändå går att använda. eller är fina. eller har ögon.

vuxenpoäng big time

jaha, så tänkte jag att jag skulle ha en soft eftermiddag med spikmatta och handarbete.
nähä.
erik smsar när jag är i skolan och undrar hur länge elen inte har funkat
...jag börjar ana oråd.
åker hem och försöker tända allt som går, nähä.
kollar propparna, finfina små urtidsvarelser de där.
men ingen el.

så jag blir helt enkelt tvungen att bli väldigt vuxen väldigt snabbt och fixa det där. sen vet jag inte vad som hände, men helt plötsligt hade jag frostat av frysen, städat kylskåpet och fixat en hemförsäkring (hör och häpna mamma!!!) av bara farten. amagaaaad!!!!
nu funkar elen, frysen är fin, kaffe finns i kylskåpet, kex i kastrullen och jag har gått i spontan regress av all denna uppstyrdhet.

jag upptäckte också hur vansinnigt mycket mat och konstigheter det finns i våran frys. och i skafferiet. så jag tänker härmed inleda projektet:
inte-köpa-nån-mat-alls-till-all-den-gamla-tatt-slut.
det kan nog bli ganska intressant på sluttampen, men bra med lite skåpstädning.
och ja, sånt därnt som typ havremjölk och frukt får jag köpa. annars ska jag se hur länge det går att leva på det som huset hava. olé!!!!

ikväll var linalainen och jag på blåsan och klättrade. blåsan i ordets rätta bemärkelse. eller valken kanske det snarare skulle heta. vi hade fett kul, hittade på en ny fuldans och tog cooola kort när vi hängde på väggen. sen köttade vi pull-ups i gymmet och viskade fördomar om alla spännisar. det urartar alltid på ett eller annat sätt med den där galenpannan. löööv!

lainen satsar

undertecknad hänger och slänger

jag är imponerad över linas förmåga att nästan snorta sin egen överläpp.

lindy

när jag precis flyttat till uppsala för över fem år sen lärde jag mig lite grunder i lindy hop och tyckte det var vansinnigt kul. sen dess har jag varje termin varje år tänkt att jag ska gå en nybörjarkurs i denna fantastiska dans. sen dess har jag även varje termin blivit uppslukad av endera spex eller klättring eller allt och ingenting samtidigt.

MEN NU FAN ÄRE DAGS!

nu när jag ändå har heltidplugg med c-uppsats, tre extrajobb och hårdtränar klättring över tio timmar i veckan tänkte jag att nu ska det bli av. typiskt mig.

min bästa lulu och jag har anmält oss till en nybörjarkurs. jag ska vara förare. det kommer bli phat, särskilt om vi inte har samma onepiece på oss samtidigt.