idag var vi och firade min morfar som fyller 90 på måndag. nitti. galet.
och massa kul folk, två galna kusiner och två ännu galnare kusinbarn som gick väldigt bra att stolla sig med ute på gräsmattan. det är kul att kasta upp folk (särskilt fyraåringar) över axeln och springa iväg med dem samtidigt som man låter som en gorilla.

imorrn ska jag försöka hooka upp med mina gamla panchisar och kanske några nya.
och för att inte fundera för mycket på hur allt ska vara eller bli eller nåt överhuvudtaget (fastän mitt grubblande emotillstånd förbättrades när jag köpte nya skor för 1300, jag ska genast skriva till sex and the city och tacka dem för tipset), ska jag förkovra mig i min nya bästis Naturkunskap B. vi har ett mycket givande förhållande. jag läser och läser och varje gång jag kommer fram till elläran tvingar den mig att istället sjunga åttitalspop med fint gitarrkomp för den. eller så brukar jag visa den gamla bilder på mig från när jag var liten,

de här tillexempel hittade jag i en gammal schiffonje-låda (vem kom på ordet schiffonje, det har lixom en fransk början men ett slut på jämska...)jag vet inte varför jag och erik ser så svåra ut.
(personen utan bamsemössa är min ömma moder)

sen blev vi glada :)
(personen utan bamsemössa är fortfarande min ömma moder)

...detta trevliga umgänge får förödande konsekvenser för mina kunskaper om watt, ampere, kondensatorer och ackumulatorer, men det är en kompromiss jag kan gå med på så länge.

jag återkommer med fler rapporter om mitt högst opretentiösa pluggande (fast det är ganska pretto egentligen). hade jag inget syfte med det skulle jag ju inte plugga alls, så det är per definiton pretto. jag funderar till och med på att vattenkamma sidbena och skaffa läsglasögon för att bevisa det.
(nu vet jag inte riktigt vad jag snackar om)

taklagsfest ska ni ha, och välkammad utter.

Jag har blivit utmanad

av ingen mindre än nakenstickaren

Fem saker som finns på min ATT-GÖRA-IDAG-LISTA:
Imorgon ska jag:

1. Råplugga naturkunskap B
   
2. Göra minst 60 armhävningar
   
3. Springa en sväng
   
4. mata katten med getmese
   
5. spela elgitarr
   

Vad gjorde du för 10 år sedan?

1. 1998, då var jag tretton. Då brukade jag sitta till ett på natten och prata på ICQ. måste gått i åttan, då brukade jag roa mig med att sno pennor i olåsta klassrum och bli inlåst i elevskåp.
   
2. vad gör man mer när man är tretton...öhh..läste frida?
   

Ställen jag bott på?

1. Tegelvilla med grön tygtapet i trappen i Östersund
2. En liten tvåa på sturegatan i Falun
   
3. Radhusvilla med körsbärsträd, Slätta, Falun
   
4. Stort gult hus med 28658234 rum och spöken i Korsnäs, Falun
   
5. Delat 10kvm rum i hus E, även kallat fishuset på Biskops-Arnö
   
6. Ett rum med utsikt över atlanten på Skottlands västligaste västsida
   
7. Folkabuss, uppe i taktältet där det drog som fan, Skottland - Toulouse, Frankrike
   
8. Empans fina sommarstuga, även kallad Busken med kor runtomkring och grötfrukost ute på trappen, Hobborn, Falun
   
9. 4:a delad på fyra även kallad Lhasa, Flogsta, Uppsala
   
10. Kollektivet liten Tuva, Ekeby, Uppsala
11. Diverse tält runtomkring i Skottland, diverse olika hostels i indien, diverse platser mellan falun och helsingborg, diverse platser mellan Nikkaluokta och Östersund, diverse olika mer eller mindre kalla och stora rum i spanien.
    

Fem saker jag skulle göra om jag vore biljonär?

1. Lyxa lite, för mig och för andra
   
2. Se till så att ingen jag känner har csnlån kvar att betala tillbaka, eller andra lån för den delen
   
3. rädda människor, djur och miljön på olika vis.
   
4. köpa upp alla dumma företag i världne och lägga ner dem
   
5. köpa en rymdraket och skicka ut bush och diverse andra halvsulade töntar i yttre rymden på evighetssemester
   

Regler: Svara på alla frågor.Välj ut 6 personer och utmana dem i deras bloggar! Meddela personen du blev utmanad av när du genomfört. Lycka till!

Jag utmanar:
krimin
frida
sofie
lisa
anna

det är inte alltid så jäkla lätt. fast det är inte heller lätt att veta vad det är som är så svårt - egentligen.

det är lätt att tänka för mycket. det kan bli galet om man tänker för lite.
och så handlar det ju om vad man tänker på.
fast egentligen handlar det om att göra det bästa av situationen.
om man inte har det man hade förr, och inte vet vad man kommer få sen, då står man där med hjärnan och benen spretande åt olika håll och pissar på det man har just nu.
och då blir man inte glad.
då kan man säga till sig själv att vafan ryck upp dig och gör nåt bra istället.
men då kommer hjärnan och frågar "vad är det som är bra - egentligen?"
och så håller det på.

ja, på grund av det ena med det andra och roten ur det sjunde delat med kvadraten på 42, är det som att jag inte riktigt är i balans med mig själv just nu. eller i balans med mitt liv, mina planer och min situation heller för den delen. vilket måste göras nånting åt.
kan någon säga vad?

jag har försökt med följande

1. gå ur svenska kyrkan (inte så svårt som man kan tro) http://www.uturkyrkan.se/

2. rott ut på sjön med jonatan och plockat en massa svamp. sen rott tillbaka och kastat kottar i vattnet

3. kollat upp huruvida det går att plugga upp Naturkunskap B på distans vilket ändå verkar som att det kan lösa sig

4. beklagat mig i min blogg (läs ovanstående ordbajs)


i planerna för resten av min självömkande period mellan sommaren och innan hösten ingår minst följande:

* Gå till tandläkaren
* Ge blod
* Lära mig minst en låt bra på gitarr, företrädesvis på elgitarren, mest bara för att få skriksjunga till den
* Köpa nya springskor och springa iallafall en liten runda varje dag
* Lära mig watt, volt, jonföreningar, axoner, blyackumulatorer, matspjälkning etc etc
* Läsa lite andra böcker än Naturkunskap B
* Åka till Stockholm och strippa
* Äta minst en väldig mängd popcorn och se på gamla Bert-avsnitt med Ange

inte så hemskt deprimerande
inte så himla många saker är ju egentligen hemskt deprimerande. det handlar ju bara om hur man förhåller sig till dem. och jag som oftast brukar se mig själv osm en positiv person blir både förvånad och lessen när jag ibland inte är det. och så försöker jag skylla mig själv, men dte hjälper lixom inte.

mööh.
nu ska jag åka till staden och köpa joggingskor. lite shopping löser alla problem!

om cykling och bananflugsblondinbella

erhm... jo. det gick ju som smort att cykla till norrköping.
jag försökte tycka att det var intressant, men det var mest för att mota bort känslan av att cykla i en kafkatunnel. klockan var alldeles för sent när jag gav mig av från uppsala och jag har ju hela sommaren varit bortskämd med midnattssol och bra väder. så redan när jag kommit till märsta började jag tänka att jag kanske borde vända hemåt och ta ett tåg istället. men det hann jag inte tänka på så länge för det satt en tjomme bredvid mig och försökte fråga vad jag hade tänkt mig, fast han frågade i jagform. typ
"jag ska cykla från uppsala till gnesta?"
va, du oxå tänkte jag, huvva, du verkar ju skitdryg. men nej han menade mig och jag gav honom en grundlig men helt bortkastad snabblektion i upplands, sörmlands och östergötlands geografi, och sen frågade han såklart om jag ville hälsa på honom i upplands väsby.
"jag cyklar själv, jag ta mitt nummer, jag hälsa på, jag hjälpa dig" vilket lät aningen schizo.

så jag hann aldrig tänka att det är ju faktiskt jobbigare att ge upp ju längre hemifrån en är.

det slutade med att jag cyklade typ två o en halv mil i en mörk tunnel av dimma och skog där ljuset i slutet var mötande bilar med helljus. jag skulle kunnat bli skiträdd, men det var mer att jag var sjukt trött på mig själv, att jag inte fattar att ibland är inte cykling the ultimate sätt att transportera sig på, i synnerhet inte om målet, inte resan, är målet. men några envisa gamla hjärnceller som inte blivit bort-evolutionerade än, sa att nej men cykla på nu för då slipper du cykla längre imorrn.

till slut gav jag upp och satte upp tältet och dreglade med cykellampan i munnen för att se nåt över huvudtaget. augusti brukar inte vara såhär mörkt.
väl i tältet trodde jag på allvar att varje regndroppe som fall från varje löv var fotsteg från köttätande gnuer, fula gubbar, en gammal svenskalärare som hämnas för att jag kände mig missförstådd och hällde sopor på hennes uppfart mitt i natten i gymnasiet, diverse muterade spindlar och jättestora selleristjälkar..., som ville skrämmas genom att stå där och låssas som om det regnade för att sen attackera mig när jag släckt lampan.
det är intressant hur bra fantasi en får ibland.
till slut ringde jag till fia och beklagade mig och proppade papper i öronen och somnade.
dagen efter dröjde det en kilometer på cykeln tills jag insåg att det här funkar fan inte. knät gör ont, snoret rinner och jag var ju bara alldeles för envis för mitt eget bästa.
framkommen i nyköping fick en båtmässbesökande far en förtvivlat samtal från en uppgiven, benskakig dotter. (puss på dig!)
han sa att allt skulle ordna sig och det gjorde det. min cykel fick bo utanför ett vandrarhem vid stationen. och jag fixade en bussbiljett till norrköping, snackade lite feminism med kvinnan som jobbade på vandrarhemmet och kände en seger över att jag vågat ge upp på bussen en timme senare. ibland. eller ganska ofta är jag inte så bra på att ge upp, vilket inte resulterar i nåt bra varken för mig eller för nån annan.
skärpning disa.

iallafall. norrköping är soft. vi har druckit vin och tittat på änglagård (som jag inte sett sen jag var sju och vi precis flyttat till falun).
jag har även kommit ut med att ha en smått besatthet av tanken på glansiga silverleggings. bara för att det verkligen inte skulle vara jag, vilket är högst relativt, ungefär som hello kitty sockar, femhundra flamingos och mitt konstaterande att schlager är ju faktiskt inte alls så pjåkigt (ni skulle bara sett mig på gaygalan 2007).
men vi hittade aldrig några. och dessutom skulle jag inte vilja ha på mig bara dem, men vadå till? typ en lång t-shirt, vilket skulle bli typ klänning vilket i sig är otroligt rare. eller en stoor tröja, lång alltså.
nej för håsiken, nu börjar jag låta som blondinbella. (för övrigt, läs inte hennes blogg. aldrig förr har en så blond människa (haha jag är dessutom naturligt blond), fått så mycket uppmärksamhet av att skriva så inihelvete illa, bortsett från att bloggen typ handlar om att
"oj nej jag råkade visst åka på semester till norrland och här har vi shoppat på second hand men allt där känns så smutsigt och oj vad jag saknar alla galor och bjudningar i stockholm för där har jag så himla kul så jag måste genast ta flyget hem."
(ja jag har läst den i empiriskt studiesyfte när jag tvivlade på mina bloggtalanger och ville lära mig hur man inte ska skriva (eller leva heller för den delen))

på tal om blondinbella så har jag och frida även umgåtts med bananflugor, de har sitt högkvarter, sitt BB, och sitt folkets hus i fridas korridor.
vilket resulterar i citat som detta från frida

"alltså, först var det fem flugor, och nu är dom tjugo och då undrar man ju bara,
HUR GÖR DJUR?"

det får avsluta dagens sändning, tack och god kväll säger vi här på redaktionen.

hundbajs

nu känns allt en aning bättre.
emma kom hem. typ några minuter efter sista gången vi såg henne hade tydligen nån tagit hand om henne, gett henne till nån som brukade ta hand om katter. i östhammar. av alla ställen östhammar. som att nån bara förutsate att hon var hemlös, men varför skicka henne till östhammar. hon kom iallafall hem igår morse och vi har matat henne med raidad lax och ost. och kärlek.

sen gick jenny och elin och handlade och frågade om jag skulle ha nåt, nja, en överraskning sa jag. och de kommer hem med ett paket fullkornsbokstavskex där det står jag älskar dig, med kex, på förpackningen. så himla fina!

sen drack vi öl med folk och jag hade en utläggning om små hundar och stora hundar, okej de känner igen varandra på lukten, en pekingeser och en grand danois. men om två människor såg så olika ut, då skulle man ju tro att iallafall en av dem var nåt slags troll. och så helt plötsligt trodde alla att jag jämförde dvärgar med bajskorvar (bajskorv var i det här sammanhanget bara ett storleksmått, inte för att en minihund ens är liten som en, men det säger man efter några öl)
jag fick det inte lätt kan jag säga.

ikväll ska jag cykla mot norrköping. det ska bli intressant. både resan och besöket.

nu är det pannkaka.

(och allt känns lite bättre, vacklande hoppfullt. det ordnar sig)

post pride/fjäll/trygghet -depression

jag är rastlös, full och tom på samma gång. det är som att jag har en massa nytt i skallen, fast nånstans långt bak. fjällen. pride.
senaste dagarna har jag bara varit hemma och läst och kollat på teve. nu börjar rastlösheten komma. eller så är jag hungrig.
men jag får inte plats i det här, det kommer sig smygande nu, och jag varken orkar eller vågar ta tag i det nu. vet inte ens om jag kan.
emma har varit borta i nsart tre dagar, vi har satt upp lappar, letat, ringt veterinärer, letat mer, dövat vår oro genom att hitta på olika sekter hon har gått med i och därför rymt.
men det regnar och tänk om hon sitter och fryser och är hungrig inlåst i en källare eller nåt och jag vet inte vad mer jag kan göra.

dessutom är jag utmattad fastän jag inte fattar det. och tom. precis som när man varit jättehungrig och inte kunnat tänka längre än till maten, och sen när den är slut bara sitter där och undrar vad man ska göra med sitt liv nu.
så jag kollar på sex and the city och blir bara mer och mer förvirrad.
disa det är inte bra att pumpa in televiserade och dramaturgiskt perfekta relationsproblem i sitt huve. för livet är inte särskilt dramaturgiskt, och när allt man kämpat för, allt men velat ska vara komplett är det, så finns det nåt annat som verkade så självklart. som spökar i huvet, smittar av sig på ett eller annat sätt.

egentligen tänkte jag att jag skulle lägga upp bilder från fjällen, ledsen, men nu är jag bara trött på allt och rädd och tänker äta ärtsoppa och läsa istället.