om cykling och bananflugsblondinbella

erhm... jo. det gick ju som smort att cykla till norrköping.
jag försökte tycka att det var intressant, men det var mest för att mota bort känslan av att cykla i en kafkatunnel. klockan var alldeles för sent när jag gav mig av från uppsala och jag har ju hela sommaren varit bortskämd med midnattssol och bra väder. så redan när jag kommit till märsta började jag tänka att jag kanske borde vända hemåt och ta ett tåg istället. men det hann jag inte tänka på så länge för det satt en tjomme bredvid mig och försökte fråga vad jag hade tänkt mig, fast han frågade i jagform. typ
"jag ska cykla från uppsala till gnesta?"
va, du oxå tänkte jag, huvva, du verkar ju skitdryg. men nej han menade mig och jag gav honom en grundlig men helt bortkastad snabblektion i upplands, sörmlands och östergötlands geografi, och sen frågade han såklart om jag ville hälsa på honom i upplands väsby.
"jag cyklar själv, jag ta mitt nummer, jag hälsa på, jag hjälpa dig" vilket lät aningen schizo.

så jag hann aldrig tänka att det är ju faktiskt jobbigare att ge upp ju längre hemifrån en är.

det slutade med att jag cyklade typ två o en halv mil i en mörk tunnel av dimma och skog där ljuset i slutet var mötande bilar med helljus. jag skulle kunnat bli skiträdd, men det var mer att jag var sjukt trött på mig själv, att jag inte fattar att ibland är inte cykling the ultimate sätt att transportera sig på, i synnerhet inte om målet, inte resan, är målet. men några envisa gamla hjärnceller som inte blivit bort-evolutionerade än, sa att nej men cykla på nu för då slipper du cykla längre imorrn.

till slut gav jag upp och satte upp tältet och dreglade med cykellampan i munnen för att se nåt över huvudtaget. augusti brukar inte vara såhär mörkt.
väl i tältet trodde jag på allvar att varje regndroppe som fall från varje löv var fotsteg från köttätande gnuer, fula gubbar, en gammal svenskalärare som hämnas för att jag kände mig missförstådd och hällde sopor på hennes uppfart mitt i natten i gymnasiet, diverse muterade spindlar och jättestora selleristjälkar..., som ville skrämmas genom att stå där och låssas som om det regnade för att sen attackera mig när jag släckt lampan.
det är intressant hur bra fantasi en får ibland.
till slut ringde jag till fia och beklagade mig och proppade papper i öronen och somnade.
dagen efter dröjde det en kilometer på cykeln tills jag insåg att det här funkar fan inte. knät gör ont, snoret rinner och jag var ju bara alldeles för envis för mitt eget bästa.
framkommen i nyköping fick en båtmässbesökande far en förtvivlat samtal från en uppgiven, benskakig dotter. (puss på dig!)
han sa att allt skulle ordna sig och det gjorde det. min cykel fick bo utanför ett vandrarhem vid stationen. och jag fixade en bussbiljett till norrköping, snackade lite feminism med kvinnan som jobbade på vandrarhemmet och kände en seger över att jag vågat ge upp på bussen en timme senare. ibland. eller ganska ofta är jag inte så bra på att ge upp, vilket inte resulterar i nåt bra varken för mig eller för nån annan.
skärpning disa.

iallafall. norrköping är soft. vi har druckit vin och tittat på änglagård (som jag inte sett sen jag var sju och vi precis flyttat till falun).
jag har även kommit ut med att ha en smått besatthet av tanken på glansiga silverleggings. bara för att det verkligen inte skulle vara jag, vilket är högst relativt, ungefär som hello kitty sockar, femhundra flamingos och mitt konstaterande att schlager är ju faktiskt inte alls så pjåkigt (ni skulle bara sett mig på gaygalan 2007).
men vi hittade aldrig några. och dessutom skulle jag inte vilja ha på mig bara dem, men vadå till? typ en lång t-shirt, vilket skulle bli typ klänning vilket i sig är otroligt rare. eller en stoor tröja, lång alltså.
nej för håsiken, nu börjar jag låta som blondinbella. (för övrigt, läs inte hennes blogg. aldrig förr har en så blond människa (haha jag är dessutom naturligt blond), fått så mycket uppmärksamhet av att skriva så inihelvete illa, bortsett från att bloggen typ handlar om att
"oj nej jag råkade visst åka på semester till norrland och här har vi shoppat på second hand men allt där känns så smutsigt och oj vad jag saknar alla galor och bjudningar i stockholm för där har jag så himla kul så jag måste genast ta flyget hem."
(ja jag har läst den i empiriskt studiesyfte när jag tvivlade på mina bloggtalanger och ville lära mig hur man inte ska skriva (eller leva heller för den delen))

på tal om blondinbella så har jag och frida även umgåtts med bananflugor, de har sitt högkvarter, sitt BB, och sitt folkets hus i fridas korridor.
vilket resulterar i citat som detta från frida

"alltså, först var det fem flugor, och nu är dom tjugo och då undrar man ju bara,
HUR GÖR DJUR?"

det får avsluta dagens sändning, tack och god kväll säger vi här på redaktionen.