post pride/fjäll/trygghet -depression

jag är rastlös, full och tom på samma gång. det är som att jag har en massa nytt i skallen, fast nånstans långt bak. fjällen. pride.
senaste dagarna har jag bara varit hemma och läst och kollat på teve. nu börjar rastlösheten komma. eller så är jag hungrig.
men jag får inte plats i det här, det kommer sig smygande nu, och jag varken orkar eller vågar ta tag i det nu. vet inte ens om jag kan.
emma har varit borta i nsart tre dagar, vi har satt upp lappar, letat, ringt veterinärer, letat mer, dövat vår oro genom att hitta på olika sekter hon har gått med i och därför rymt.
men det regnar och tänk om hon sitter och fryser och är hungrig inlåst i en källare eller nåt och jag vet inte vad mer jag kan göra.

dessutom är jag utmattad fastän jag inte fattar det. och tom. precis som när man varit jättehungrig och inte kunnat tänka längre än till maten, och sen när den är slut bara sitter där och undrar vad man ska göra med sitt liv nu.
så jag kollar på sex and the city och blir bara mer och mer förvirrad.
disa det är inte bra att pumpa in televiserade och dramaturgiskt perfekta relationsproblem i sitt huve. för livet är inte särskilt dramaturgiskt, och när allt man kämpat för, allt men velat ska vara komplett är det, så finns det nåt annat som verkade så självklart. som spökar i huvet, smittar av sig på ett eller annat sätt.

egentligen tänkte jag att jag skulle lägga upp bilder från fjällen, ledsen, men nu är jag bara trött på allt och rädd och tänker äta ärtsoppa och läsa istället.