jag har varit i falun och grejat. nu äre slut på gamla tider och stian skulle skuras. dvs jag har packat ihop alla mina fotolabbsgrejer och rensat i en miljard lådor och hittat tusen saker som jag tog med mig hem till uppsala i brist på bättre vetande/en obotlig förmåga att spara olika sorters pinaler för framtida behov.
det finns så inihelvete mycket saker! jag vet lixom inte vart jag ska börja. det har bara producerats så sjuuuuukt mycket grejer, och de har fraktats till olika ställen och ligger där i nån låda för de var visst inte så roliga längre. och nånstans på jorden kommer ju allt i från. alltså finns det en massa hål överallt och vem bryr sig om dom? när jag tänker på allt det känns det ungefär likadant som att tänka på universum. lite skrämmande, väldigt förvirrande och alldeles för jobbigt för hjärnan.
som den här lilla kompisen tillexempel. var kom den ifrån och hur kom den hit. och var fick den sina ögon? vem satte dit dom? sen hamnade den i pappas stenskåp. nu har jag förbarmat mig över den, nästan tretti år senare.
iallafall fick jag med mig hem både det ena och det andra till mitt redan fullproppade hem. men jag pallar bara inte att inte använda grejer som ändå går att använda. eller är fina. eller har ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
say it! (och vinn unika handarbeten!)