tjo vad det var livat

jag tänker på den glada hästen i barna hedenhös när jag ser den här bilden :)

igår gick det vilt till. först vankades det diverse göttigheter hemma. typ bröd med mystiska bär i, julmust med förti ryska persikor i, lasagne med riktigt mycket sås i och o helga natt med riktigt mycket magstöd i. sen satt vi, nio matfriska tanter i ett vardagsrum väldigt länge och hade väldigt kul. sen var det dags för selma på orange. och jag som varit ute och rullat hatt på klubb cirka en gång den här terminen, jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av mig själv prestationsmässigt. till min stora förvåning var det sven som gick hem först pga metabolisk alkalos. putte. kvar var bara åtta indianer, förutom resterande merpart av uppsalas queerbefolkning. och det blev himla kul. jag använde mammas blåa långkalsonger som scarf, det hälldes öl lite överallt och folk var utomordentligt snygga.

klockan väldigt mycket bestämde sig kvarvarande tanter för att gå hem och då gick saker inte riktigt enligt planen, fast andra saker gick väldigt bra. mina ögon tindrade som ett överklassbarn på julafton när jag vittjade folkes container. åh denna ädla konst, denna fantastiska uppfinning, en soplåda, full med mat. som jag saknat den fantastiska känslan av att bara gå lös i ett hav av komposterbart avfall!

väldigt sent kom jag hem och gjorde mig en sista drink för att återställa elektrolytbalansen.
klockan tio gick jag upp och löste melodikrysset.

alltså vad är grejen med melodikrysset? eller snarare, vad är grejen med mej?
jag har nån slags romantisk ide om att melodikrysset är nån slags essentiell trivsam lördagsgöra men varenda gång jag ska lösa det händer bara samma saker:

• jag glömmer bort att lyssna på vad de frågar efter
• jag lyckas fatta vad de frågar efter, sen kan jag såklart inte låten
• jag lyckas kunna saker jag inte fattar varifrån de kommer, låtar och artister jag känner att jag kanske borde skämmas lite för att jag kan, som typ dansband
  

så ja, jag sitter där med grava koncentrationssvårigheter, savantsymtom och skäms. mitt beteende känns som en skymf mot public service. hur beter sig normala människor?