min ädla springare hette tindra och var en lagom dräktig, lagom vinterpälsig dam i sina bästa år.
jag och sofia (som har henne och en hel hjord andra hästar) red runt på håga-åkrarna i bland typ sju snöflingor. det var riktigt najs. det känns som att det här med att rida är som att cykla...det sitter nånstans där i ryggmärgen. sen har det ju säkert att göra med att tindra var världens klippa och inte höll på att driva med mig.
så fort det kom nån slags äng där marken inte var alltför hård började vi galoppera. jag har inte galopperat sen jag och ludde skulle hoppa min sista ridlektion våren 2002 och han kastade av mig och sprang iväg och käkade gräs istället.
i allafall iväg for vi och jag blev sjukt imponerad av tindras enorma hastighet, jag har lixom inte tänkt mig att en gravid varelse kan springa så fort. och så har jag till stor del genom min ryttarkarriär varit instängd i ett ridhus eller på småborgerligt långsam uteritt med en stor grupp tuktade ridskolehästar. jag har aldrig galopperat så fort i hela mitt liv. det var skitkul, jag manade på henne med rösten och hon fattade på en gång, schwish sa det. och till slut hade jag snor i hela ansiktet av fartvinden. när ängen började ta slut behövde jag bara tänka att hon skulle sakta ner så gjorde hon det.
tack för ridturen sofia!!!
***
imorgon har jag tenta i läkemedelsräkning, vilket innebär att 100% rätt måste uppnås. jag vilar mig i form med mango + skitäcklig glass (ge mig hägen dasz pecannöt & kola nån!!) och snart blir det sopdykning :)
Kan väl knappast bli bättre va,det låter helt underbart härligt!
SvaraRaderaLycka till med Tentan!!!