grattis älskade djur!

i går fyllde alan 15 år. gudars!

den här kattgrisen/pälsmuppen/butterkakan/pälskorven fylld med sötsur sås är numera äldre än han någonsin varit!!!! (?).
det är som att det var igår han kom hem till oss, det var alldeles innan jul tror jag och jag minns att han satt i en vinröd sammetsfåtölj och såg missanpassad ut. sedan dess har han sladdat runt på sina lurviga små ben, roat sig med saker som kattbowling och daggmask-jakt, samt hoppat upp på diskbänken för att bli vattnad ca tio gånger per dag. 10x365x15= 54750 gånger. hör ni vilken katt!

han är transpälsuell, en renrasig korthårskatt i en kropp med abnorm hårväxt. så han klämmer ut en satans massa lurv dagarna i ända och trots att väldigt mycket av det här lurvet placeras i soffor, hörn och på alla hemmets textilier så sitter fortfarande så mycket kvar på honom att han fastnar i sig själv, blir sur och måste pälskorrigeras = snaggas = alan a.k.a kattpudel. sen gör jag garn av pälsen. (kul att mitt förra inlägg rådissade hårborttagning, men hade jag dreads i armhålorna skulle jag kanske också blir lite tjurig).

det alan mest brukar förmedla sin omgivning är uttryck som "hähh", "määhh", "mjjllåååoouuu"och ett väldigt högfrekvent nasalt kurr. med detta vill han oftast uttrycka någon form av invecklad kvantfysik, att han har bajsat eller att han vill bli upplyft på diskbänken och få vatten eller att just nämnda aktivitet inte alls passade och att han hellre skulle vilja dricka vatten ur duschen istället. eller en vattenkanna. eller någon annan slags vattenbehållare. grejen med den här katten är att han aldrig har druckit vatten ur en vanlig skål. vi erbjöd honom det när han kom hem till oss, men han delade inte riktigt uppfattningen om hur en sådan skall brukas utan ställde sig med framfötterna i och plaskade och försökte fånga vattnet med munnen. ja.

jag kan egentligen fortsätta med alan-anekdoter i all evinnerlighet men jag tror ni fattar hans storhet ändå.

alan, må du leva uti hundrade år!