efter detta cyklade jag hemåt och plockade ett fett gäng nässlor på vägen. dessa blev sedan mina nya (ätbara) gardiner och det luktade april i hela hemmet.




frida och jag promenerade halvvägs till stan och hade det trevligt, sen avvek jag för att återfalla i min nässelplockarfrenzy. gick hem och skapade ännu en ätbar gardin. det plingade på dörren, där står eriks familj som kommer med äpplen, älggräs-örtsalt, fin hund och allmänt fina existens. örtsaltet säger till mig på örtsalt-språk att den vill ha kompisar, och varför har jag tusen små krukor krydderier på balkongen om det inte är för att göra salt?
det blev:
- nässlor/libbsticka-salt
- fint gult salt med rosmarin och ringblomma
- salt med koriander, gräslök och basilika
- citronbasilika, oregano och nässel-salt
...och jag tror det blir mer för ingeborgs gamla matberedare är en riktig ardennerhäst när det kommer till att mixa saker.
rätt vad det är kommer katrin förbi. fina gamla vän. vi drar ut till hågas indienfestival och dricker koffelikoffeli. där sitter en jesper, en polare till henne och vi snackar om hur liten världen är tills tamineh, en annan bekant jag inte träffat på fyra år kommer dit och med sin blotta uppenbarelse bekräftar att världen är just liten. hon pluggar till läkare i budapest och känner killen jag var dödligt kär i som tioåring...haha. iallafall sitter vi i flera timmar som flyger iväg och varför kan inte tillvaron bjuda på såna här fina oplanerade dagar och reunions hela tiden? till slut drar alla hemåt och jag får en inbjudan att komma till budapest när jag helst behagar.
och det visar sig att jeppe och jag bor grannar. fina flogsta, du är ju som bullerbyn!
jag lagar mat och elina kommer över. vi pratar om handarbeten och tröjstickning och äter glass och tittar på en massa gamla bilder jag fotat och framkallat (och som inom en snar framtid successivt ska börja pryda mitt hem).
och här drar undertecknad en lycklig suck.
dom var ju awesome, alla dina foton! måstemåste upp å visas för alla! /elina
SvaraRadera