linalainen

det är är lina och jag. såhär ser det oftast ut när vi umgås.

linas och min vänskap började med ett målarfärgskrig som resulterade i en stor målarfärgshand över mitt vänstra bröst, sen dess har det bara gått utför. vi brukar dricka oerhörda mängder kaffe eller öl, prata om varför det är ett barn på klassåterträffen, och sitta fastknutna i varandra på replängds avstånd under vilda rop. lina är alldeles lagom stor för att helt plötsligt börja bära runt på, vi lockar fram någon slags primitivt intern och tvivelaktig humor hos varandra och när nånting suger säger lina att det ordnar sig och så gör det det. hurra för lina!!!

nu har denna stora lilla fantastiska människa åkt till sydamerika för att förlusta sig i tre månader. fy satan så kul hon kommer ha, och fy satan vad kul jag vill att hon ska ha.

och shit vad jag längtar tills hon kommer hem igen!