vart är vi på väg? på semester, älskling. men vad väntar vi på? MIG.

häromnatten drömde jag att jag hade världens finaste utsikt från balkongen. över havet och dessutom ett underbart körsbärsträd i full blom alldeles i höjd med balkongräcket. jag gick ut för att ta kort på soluppgången. när jag satte på kameran hittade jag en massa nya funktioner och en till vridbar skärm jag inte sett innan, och började fippla med dem, för att fatta hur de funkade. när jag lyfte blicken igen för att hitta ett bra utsnitt till bilden hade det blivit kväll och solen höll på att gå ner.

jag hade stått där hela dagen vid världens vackraste utsikt och grejat med min kamera tills det var på tok för sent för att ta bilder på varken soluppgång eller körsbärsblommor.

inatt drömde jag att jag jobbade i hemtjänsten (tillsammans med en massa folk i min klass, förutom de obligatoriska bittra medelålders tanterna) och jag blev inkallad på ett tolvtimmarspass för det var tydligen kaos. när jag väl kom dit var det ingen som visste vad jag skulle göra, ingen planering över huvudtaget. så vad jag gjorde i tolv timmar var att torka av smulor från fikabordet och tänka att jag får ju iallafall helg-ob, och fan vad det här är värdelöst.

kan det vara så att jobbet i själva verket är skolan? kan det vara så att helg-ob i själva verket är studiebidrag?

uppenbarligen känner jag att jag inte rikigt har fokus på det som är viktigt/fint uppenbarligen känner jag mig rätt oorganiserad och planlös
uppenbarligen fördriver jag tiden med att torka kaksmulor, vad nu det kan betyda

ja jag vet att jag går och väntar på bättre tider, men vad är det lixom? (det är fulhöst i canada också, ett annat ställe kommer jag inte åka till och uppsala är som fulast just nu)
så under tiden tror jag att jag väntar på ett visst samtal med en viss människa, en viss andningsfrekvens, en viss snö, men jag vet att det sitter egentligen inte i de sakerna.
its all in my head.

ok. det är verkligen inte lika illa som förut.
jag kan äta, jag kan somna, jag kan vakna, jag kan tänka någorlunda. och jag kan skratta.
nu handlar det om att ta nästa steg. vad det nu kan vara. nån som har nån ide?