pingviners rätt i samhället

i morse gjorde jag en empirisk studie av att ta sovmorgon till elva istället för att sova i en föreläsningssal. mycket lyckad studie. jag sov som en stock och drömde om persikor :) , en polare som studsade runt i ett par kläder jag sydde för typ sex år sedan, samt en tjomme som bonade golvet med yoghurt.
ibland är mina drömmar väldigt symboliska, ibland inte kan jag ju konstatera.
sen läste jag filter resten av dagen eftersom det ändå inte visade sig bli något plugg. odiladi odiladi hoppsan vilken dag, och vilken tidning må jag säga.
imorrn blire dock skola igen, det blir nog bra. sen fika med katrin o så kanske lite gospel på det.

det är fan schysst att sjunga alltså. hemma i helgen sjöng jag och mamma come what may, o helga natt och the winner takes it all (som vanligt). resten av familjen tittade på och tyckte vi var konstiga (som vanligt).
sedan började en klassisk historia ta form, den gick ungeför såhär (jag undrar iofs om det blir så kul såhär i efterhand):

pappas polare reinhold som säljer reningsverk skulle tydligen åka till antarktis.
sälja reningsverk på antarktis? va? till pingviner?
ba lixom "hallåååå, vill nån köpa reningsverk?" ekar det över antarktis. där står det bara en och annan blivande pingvinpappa i 50 minusgraders snöstorm.

hans brud har lagt ett ägg på hans fötter så att han inte kan gå nånstans (tänk er ungefär som en kan ställa ett glas vatten på någons tummar, så att personen i fråga inte kan göra någonting eftersom händerna behövs för att ta bort glaset, men de sitter ju fast under det).
så pappan står där och känner sig fett snopen och roar sig med att vifta lite på händerna och lägger sin stora magflärp över ägget så att det inte ska frysa. så står han där i ett par månader, medan hans brud ger sig av mot typ andra sidan av antarktis för att käka. och det är ungefär 180 mil, 50 minus och snöstorm.

hon käkar ansjovis och går sen 180 mil hem till sin fastfrusne pojkvänspingvin och kräks ansjovis i ansiktet på deras gemensamma pingvinbarn som ser ut som en blandning mellan en dammråtta och en fårskinnstoffel. pingvinpappan känner att det här inte riktigt motsvarade hans bild av ett familjeliv, men alla hans kompisar i pingvinpappagruppen har nog med sitt (deras flickvänner beter sig ju likadant).

vem ska han då vända sig till? den enda som finns på hela antarktis förutom dysfunktionella pingvinpar är en förvirrad tjomme som försöker sälja reningsverk.
och det stackars pingvinbarnet får ringa till PRIS, pingviners rätt i samhällets stödlinje "min mamma försvinner i flera månader och sen kräks hon ansjovis i ansiktet på mig, är det normalt?"

typ sånt brukar vi prata om hemma hos oss

...eh... ja...

just det, för ett år sedan vid den här tiden befann jag mig i spanien. det var tider det. det byggdes hus, sovdes på konstiga ställen, tittades på stjärnor, scavengades en massa och härjades i största allmänhet. det är på grund av spanien som jag hyser sådant agg mot julen och det var i spanien jag insåg att jag har starka tendenser att bli en crazy cat lady. oj oj oj. jag tänker nu hedra denna vistelse genom att lägga upp en klassisk bild på mig :)

sådär.

mycket sammanhängade blogginlägg.
tack och hej.