jobbet

det är värsta lyxen jobbet jag har alltså (förutom när vi måste moppa och sopa typ fem miljarder kvadratmeter fyllda med stolsben).
jag står som där och diskar, lyssnar på fet livemusik och norpar lite värsta god mat här o där.
jag har aldrig nån aning om vilka som skulle spela, men jag kan säga såhär: hela personalstaben + flera hundra gäster lixom gungade runt idag, jag hade gåshud hela spelningen och blev helt rörd och ville nästan börja gråta för att det var så bra musik.

bayou hette bandet. tänk er musiken i oh brother where art thou, snubbar med hängselbyxor, ståbas, lustiga små dragspel och en tjomme med tvättbräda (alltså musikinstrumentet, han själv var klädsamt fyllig). baaaah! en sådan lycka.
så står en där och diskar så det stänker, dansar runt lite och pratar obegripligheter med di andra. sen urartar arbetspassets slut i någon slags huggsexa om resterande mat, vilket brukar sluta med att jag, som är en självutnämnd expert på scavenging, får med mig x antal olika sallader, en hel del soppa och några lyxiga mackor hem till mitt hus som ligger 500 meter bort. det kunde ju vara värre.

dagens tips: förutom bayou, lyssna in låten "balladen om enögda elin" på spotify, nuff said.