vad du är söt min kära lilla ponny (läs: 170 cm galoppör)

titta så glad jag är! idag har jag ridit! på en riktig häst!
senaste gången det hände (om en räknar bort bienvenido i spanien, och han var ju dessutom en åsna) var 2002 när jag blev avbockad av ludde (den jävlen) efter tio års troget hästnörderi på ridskolenivå.
varenda gång jag ser nån på en häst blir jag avensjuk, jag blir lycklig varje gång det luktar häst från stallet bredvid mitt hus. jag har ju faktiskt ibland trott att jag är en fjordhäst (mohikanfrisyr, knaprandes morötter och lufsandes runt i skogen. det är en slående likhet). denna dragning åt mul-och hovdjuren har inte fått någon tillfredställelse på många år, men nu råkade det vara så att hyrsvärns dotter agnes har en häst som bor just i stallet bredvid mitt hus. mycket praktiskt.
jag hade tänkt mig att antingen så har denna sjuåriga hästfrånvaro gjort mig rädd, eller så fungerar allt ungefär som att cykla...det försvinner aldrig. och nu var ju calle (häst'n) en väldigt snäll en, förutom att han gärna ville tugga på mina kläder, men det tar jag som en komplimang. vad jag ville säga var att det var förvånande hur vant det kändes, det tar ju sin lilla teknik att tränsa och sitta upp, och sen hålla sig kvar på bekvämast möjliga vis. anges fick stanna kvar och plugga matte (eller hur var det nu?) medan jag och hennes stallkompis ellen och hennes väldigt lurviga islandshäst ljori (som var väldigt lik alan), satte av ner mot hågadalen.

det var kallt och halt och jag hade ingen mössa, men ack så trevligt. han har ju en galoppörhjärna och helst av allt hade han velat springa väldigt fort, kanske bocka lite, så jag fick trixa lite med att hålla honom på mattan, men han lyssnade bra och jag var lugn så hela energibomben fick studsa runt bäst han ville på korta tyglar bakom det lilla fuxfluffet till islandhäst som skrittade lugnt framför. vi försökte trava nån gång, men agnes hade varnat mig att börjar han galopperna kan inte ens skelett och giftiga sälar stoppa honom, så det fick bli nån slags spontan kvasi-fuskpiaff istället. och vi gjorde skänkelvikning. efter sju år kan jag fortfarande göra skänkelvikning! halleluja!!!när vi kom hem efter nån timme hade han lyckats placera en slemblobba på min hjälm, och flera på sig själv (tror det till och med går att se på bilden).
sammanfattningsvis=hell yeah! hoppas det blir fler gånger!



annars har veckan gått helt sjukt fort och jag vet inte riktigt vad jag sysslat med, men i torsdags och fredags höll vi i rfsu, och studentkåren i Sexdagarna! det var grym, jag satt och hade fittverkstad och drack kaffe hela dagarna och ställde ut mina verk. och folk kom och pysslade och snackade och hängde. lite tråkigt att jag missade typ alla föreläsningar, men jag är..hmm..liiite trött på att sitta still och lyssna dagarna i ända.
en sak som var störig, och som är störig, är när folk kommer och säger att det här var ju inte anatomiskt korrekt, sådär brukar ju inte en fitta se ut. eller de som frågar vad en ska ha dem till.
som att de inte bara kan få finnas för sin egen skull? som att den här är så himla anatomisk korrekt då? hur många gick fram till salvador dali och ba': "hörrö, de är elefanterna har lite för taniga ben...inte helt okej du!" eller som att nån gick fram till kirsten ortwed och frågade vad i hela fridens namn en skulle ha de däringa bronsklumparna till.
när jag dessutom hör det från en som själv är konstnär blir det väldigt tragiskt.
hade jag velat göra anatomisk korrekt fittkonst hade jag köpt ett muttgjutarkit
och sagt in your face till folk som kommer med helt respektlösa påtåenden om konstnärliga abstraktioner av kvinnliga könsorgan. för de kan och får se hur precis hur som helst, och de kan användas till vad som helst som konst används till i allmänhet, men huvudsakern är faktiskt att de finns överhuvudtaget! basta!

(det känns som att den här bloggen blir argare och argare. fast jag blir gladade och gladare. det är jobbigt att bli arg, men det är kul att spy galla över puckon)

och såhär ser min kära böld ut för tillfället. inga större förändringar, men jag vet att den ligger där och lurar.snart så...

dagens roligaste: kollade runt lite på youtube och hittade det här klippet med malena ernman (vilken kvinna!) och det här är ju ett ypperligt exempel på att elitidrottare inte har nån humor (förutom ange! och anja persson kanske) och att operasångare faktiskt har det!