rakar du benen?

nu ska jag berätta om valborg, utifrån en gigantisk minneslista som knåpades ner mitt i valborgsnatten (och för känsliga läsare kommer detta inlägg vara smäckfullt av internhumor, men som ni kanske har märkt är internhumor mig lika kärt som att skriva arga brev och hälla slafs av olika slag på folk. jag hoppas att i allafall en kommer skratta)

det började med att jag satt hela eftermiddagen och sydde en glossy lila bikini (samtidigt som jag pratade om olika sorters hallon i telefon med paula stående på en liten fläck i flera timmar tills jag höll på att svimma. en sån simultanförmåga jag har, jag är då en riktigt redig kvinna!). sedan åkte jag och hämtade nämnda paula på stationen och vi cyklade hem till mig. där vankades det chips, vin och ett könshår av okänd härkomst som hittades i chipspåsen.
när vi satt där i köket kom en full kombo hem med några lika fulla kompisar. en av dem, som inte riktigt visste vilka han pratade med (eller någonting annat för den delen heller) sa vid ett mycket (för honom) ödesdigert tillfälle att "jag är rädd för att raka benen i duschen på gymmet, jag tror folk ska tycka att jag är bögig", varpå en näst intill hätsk diskussion utbröt om normer och kroppsbehåring och sådant där som förhållandevis vettiga människor kan uttrycka sig genomtänkt om. den fulla och otroligt brighta kompisen kontrade sina egna diskussionsinlägg med de förträffliga statementsen "jag är så trygg i mig själv att jag inte bryr mig om vad folk tycker" samt "jag har inga fördomar".

för att illustrera mina åsikter i denna situation:

(cred till fulheten)

kvällen, iallafall den delen som försiggick kring köksbordet med otroligt brighta personer, avslutades rappt med att den andra nöten hävdade att man som sjuksköterska måste älska alla sina patienter, även om de är tex. nazister. när han vägrade lyssna blev jag så arg för att jag var lesbisk att jag gick därifrån.
för att lätta upp stämningen började vi lyssna på klassiker som "naturen" av philemon arthur, "kolmårdtroll"och "varför åka skidor när man kan åka spark". sedan skulle det sovas, vilket båda inblandade parter totalt missuppfattade innebörden av, förutom att paula ändå kom så långt att hon tog av sig glasögonen. istället började vi leka leken "disa citerar olika kända barnfilmer, paula ska gissa var citaten kommer ifrån". då åkte glasögonen på för att underlätta kommunikationen. samtidigt var det ett stort huvudbry om det här lapptäcket, vad var det egentligen som var upp och ner på det? och helt plötsligt kommer den numera klassiska repliken
"nej du nu har jag tittat klart på dig, kan du lägga bort mina glasögon.."

när fåglarna börja morgonragga på varandra var det dags att sova lite för att vara lagom bakfull och övertrött, dagen S (schampagne) till ära.
vid nio kom paulas polare camilla ända ut på landet för att släpa ut oss till forsränningen. innan vi kom iväg hade jag lyckats lokalisera ännu en extra fotknöl på min vänstra fot

de här attans fotknölarna borde också använda kondom!
vi åkte ner på stan och försökte hitta en bra plats vid fyrisån för att titta på alla vackra farkoster som hjälpligt flöt nerför den, bemannade av överförfriskade studenter i färgglada kläder.
det var mycket fint. finast var enhörningen som tappat alla sina ben (av vilka vi räknade till typ åtta innan vi började misstänka att nåt lurt var på gång). det spånades även en hel del ideer till kommande forsränningar, och vi bestämde oss för att göra en gigantisk ölbacks-flotte, där alla passagerare måste vara utklädda till ölburkar. det skulle väl vara fint?

på väg till ekonomikumparken från ån började min tredje fotknöl göra ont. vi funderade även på att köpa någon slags mat, och nu kommer (trumvirvel) ett till citat a la paula: "det måste vara en amöba, ska vi köpa korv?". det blidde ingen korv men på vägen till parken hittade vi inte mindre än en massa frida blom+flickvän, och även den manliga frida blom. hon hade då gjort allt för att kompensera att hon stannade hemma och pluggade istället för att fira valborg i uppsala.

i ekonomikumparken satte vi oss mitt i festivalstämningen och på behörigt avstånd från närmaste fyllespya. då hade några polare till camilla o paula och även ange med medföljande syster och polare joinat, vilket var fint men kort eftersom vi av oförklarliga anledningar skildes kort senare. annars bjöds det hejvilt på rom&cola i snyltkåsan och olika hårtyper stod åt olika håll (och jag har för mig att vi tog upp hallondiskussionen igen?):
när vi blivit oifrånkomligt kissnödiga och även lagom hungriga rullade vi ner till någon valborgstom restaurang där jag försökte liva upp stämningen med en rad ur min favoritlåt om naturen. "hör du vågorna som slår mot stranden? ...det är grannens vattenklosett..." men blev snabbt nedtystad av självaste paula, som ju själv är mästaren på att droppa otroligt sammanhängande citat när en minst anar det. när vi kom ut från restaurangen kom det en äcklig valborgsgubbe och klämde på paula. inte bra. jag riktade in mina bestämda mördarsteg mot honom för att lära honom veta hut men även denna ide stoppades av en som inte hade druckit lika mycket rom o cola. äsch då.

(nu har jag kommit till ungefär hälften, så ni som vill ha en reklampaus kan ta det nu)

vi stolpade vidare och jag lyckades hälla ut alla mina strips på marken innan vi gick in på värmlands för champagnegalopp. (och grejen är att jag hade faktiskt ingen aning om vad det egentligen gick ut på innan jag kom dit och till min feta förtjusning inser att det hela går ut på att stå i en hoppande klunga, spruta bubbel på varandra och dansa till de klassiska värmlands-hitsen. vad kan gå fel då?) som jag nämnde är ju en av mina största hobbies att ha krig av olika slafsiga slag (vatten, tapetklister, färg, blåbär, lera) och det var verkligen sjukt kul. alla kläder blev genomsura och luktar nu såhär fyllesurt i efterhand.

rätt vad det var började jag känna ont i min fot och tänkte genast att det är den där extra reservfotknölen som gräver i sitt morotsland /att jag fått en blodpropp i foten och att den kommer dö, ruttna och falla av i sin goretex-sko innan jag är handlingskraftig nog att gå ifrån bubbelbadet och undersöka saken. så jag konsulterade paula, som ju ändå går termin fyra på sjuksköterskeprogrammet. och jag vet inte om det var vårdkö eller om jag var alldeles för dekadent eller om de kanske till och med spelade swing-remixen men ingen vårdplanering skedde och min blodpropp började kännas akut. jag haltade iväg till en trapp och pillade ut en centimeterstor glasbit ur foten. sen kom det en scout och gav mig plåster :)

vi har fattat galoppen

dessutom hånglades det en del på camillas håll, vilket alla andra ej inblandade gärna gjorde sig roliga över resten av dagen.
efter plåstringen åkte vi hem och jag som cyklade hann både komma hem, byta om till min glansiga lila bikini, och däcka på taket+dregla på underlaget innan paula och camilla kom hem.
de två otroligt brighta polarna till min kombo, plus den enes flickvän var också i krokarna, och det ryktades länge om att den ene blev påkörd av backspegeln på en bil, och den andras flickvän inte fick komma in i huset. konstiga intressen de hade dedäringa.

efter nödvändigt inköp av grillmat tog vi oss till den utlovade grillfesten där inbjudaren inte var hemma, så vi roade oss med att hacka denne potatisstorlekskräsne snubbes potatis, innan han gick in i kylskåpet. det var även han som sa att sojakorv ju alls inte smakade soja.

och sen så kom det ju ett helt japanskt popband,(gängliga och lönnfeta människor med kläder i neonfärger och svart hår) så vi led då verkligen ingen nöd. på något vis startades även grillningen och det lades sojakorvar på gräset av ren illvilja. när vi hade ätit en komplett kostcirkel av grillkorv, potatissallad, majs och öl var det dags för lite obduktionssnack. och jag kom fram till att det mest creepy var tungan, för till skillnad mot andra kroppsdelar som är lite mer autonoma har man ju en relation till tungan (särskilt camilla då, dagen till ära). och det var det och det var det.

innan valborgskvällen började lida mot sitt slut drog vi mot ekonomikumparken för lite sedvanlig scavenging. på vägen hittade paula en tjuga på marken, en konservöppnare i fickan, och sen hittade vi john som tidigare bjudit mig på rom o cola. det slutade med att paula och camilla höll på att sälja mig till honom av okända orsaker som jag efter flera förklaringar inte kan förstå. mitt i förhandlingarna blir vi avbrutna av en cyklade trubadur som kränger sig in i köpslåendet och börjar sjunga någon gammal eagles-låt eller nåt. det var ju ..hmm.. fint. man ska sprida sin sång och glädje till alla som vill höra! det ville inte vi och gick till parken

(det där vita i luften är schampagne)
där hittade jag

• en fälla
• ett reselakan i siden (årets fynd!)
• olika sorters mat med varierande innehåll av creme fraiche och gräs
• två cardigans och en stickad omlottkofta som någon med mer sofistikerad klädsmak gärna får göra anspråk på
• en vit stor kasse med dragkedja, som sedan blev gul

typ tolv kom vi hem, tolv vaknade vi igen. paula med allt täcke och i någon slags försvarsposition. dessutom hade hon blivit mytoman under natten. mycket mångsidig kvinna det där. vi drack kaffe, hängde med emma och tuva-lisa och det slog mig att dessa fantastiska människor alldeles snart skulle lämna mig, vilket kändes otroligt onödigt efter en så perfekt valborg. vi gick iallafall in till flogsta och bestämde att vi måste köra en favorit i repris fortast möjligt :)

jag gick hem till moa och åt chips och pratade i solen, och gick sen till stan och hade förtroliga samtal med amanda över en pizza vilket satt precis där det skulle. <3>
sedan vankades det spexhäng i flogsta, passande nog våningn under moas, så jag gick dit och drack på moas balkong och vi pratade om alla mina framtida fruar, om den fantastiska kvällen när moa skulle gifta sig om om vad som sedan skulle visa sig vara perineum. kvällen avslutades med en stor hög spexare i en soffa, fina gamla vinyler och ett par gula täckbyxor. vad kan man mer begära av livet?

frukost, klockan är fem nu