ser du inte att jag är mitt uppe i ett utanförskap?

igår hade vi den sista spexföreställningen och det var fan den bästa av dem alla. inte bara att det var med en ananas i varje scen, jag fick även ha sönder en massa inredning :)
en del av biljettpriset går till nationen för "slitage", och det var precis vad jag utförde. en halvtrasig stol blev kaffeved och en hel stol blev trasig. spexrex kallade mig för våldsamma människa och ville jag skulle boka tid för terapi och jag gick runt och skrattade för mig själv hela kvällen.
alltså vad är grejen med att folk inte tycker att en ska slå sönder inredning lite då och då. man måste väl få kasta saker omrking sig och ha det lite nöjsamt? (gissa den paula!)

tiden sen valborg har bestått av råplugg 8-16, spexfix efter det fram till tolv kanske och sen förhoppningsvis lite sömn och sen samma sak igen till premiären. premiären där ingen visste om det skulle bära eller brista, men det gick sjukt bra.
hela tiden har mitt sympatiska nervsystem gått på högvarv, det har varit repande av repliker i huvudet under alla föreläsningar, sovande på golvet i föreläsningssalen, sovande på parkbänk utanför skolan, folk som skrattar åt mig för att jag är så sliten efter premiärsexan och jag själv som skrattar åt allt för att jag är så bakis. och alla som skrattar åt allting för spex är så sjukt kul att hålla på med :)

men nu är det schlutt och lots of time för tentaplugg. hell yeah!
utan fritid i tre veckor försmäktar jag i denna tysta läsesal. men det är det värt för det är så sjukt intressant, och samtidigt så sjukt overkligt. för det första, hur kommer kroppen på att levern ska tillverka protrombin, som flyter runt i blodet och vid en skada aktiveras till trombin av faktor X och i sin tur gör att fibrinogenet görs om till fibrin som fastnar på trombocytpluggen som redan bildats och förstärker den? och hur sjutton kommer man på att det är så det är?
det är en massa folk som pluggat på universitet och supit sig aspackade med medföljande tvivelaktiga beteenden varje helg och som sen somnat på golvet i föreläsningssalen, som forskat fram det, by the way
jag och ellen har feta planer på att göra en affischkampanj över hela BMC där vi efterlyser tappade desmosomer och förrymda trombocytpluggar, det vore minsann fint :)

den 10 juni åker jag till canada. fatta!!!???