erik awards

igår gick den legendariska galan erik awards av stapeln. oj oj oj vilken kväll!!! få anade nog att den gamla drakreliken erik's kväll skulle resultera i besök på akuten, fastlimmade kaffekoppar och bitmärken i en salig röra, men som det gamla djungelordspråket säger: underskatta aldrig kreativiteten hos ett gäng spexnördar som fått för mycket sprit/kaffe och socker.
planen för hela galan var att varje spexare skulle få ett personligt och välförtjänt pris. (kunde folk få tro) den riktiga planen var att spräcka ellens rekord i att ramla ner under bordet. resultatet presenteras senare.

det började med fix och trix och allt fler spexare som anlände med den ena frisyren/utstyrseln konstigare än den andra, och som krona på verket fanns det en hel låda med tjejtidnings-smink i logen. det blev ett kletande och smetande som världen aldrig tidigare skådat och alla blev om möjligt ännu snyggare.
sen var det dags för fördrink med glitter och hjortron i och förrätt med räkor i. så vad gör en istället när köket glömt bort ens mat -man tigger till sig en extra öl. för öl är flytande bröd. det har min pappa sagt.

under förtäringen delades de första priserna ut. jag kommer inte ihåg alla, men det första gick till spexrex för bästa manus. egentligen borde han ju fått pris för bästa klänning också eftersom han några dagar innan mumlade att om någon skaffade fram en fotsid balklänning åt honom så lovade han att använda den på galan. sagt är sagt och två ansvarstagande spexare ordnade en fantastisk festblåsa i rosa och silvrigt paljett-tyg som räckte ända ner till fötterna. så fint det var!

rätt som det var åkte ellen ner på golvet. jag förstår inte hur det gick till, men det noterades och rapporterades till guinness rekordkommitte och middagen fortsatte som den en gång börjat, med påfyllning i glasen, hörde jag skål, små drakstatyetter som delades ut till höger och vänster, vilket ackompanjerades av sentimentala små tacktal.
rätt som det var ropas det upp "och detta pris går till en som sprider färg omkring sig, både bokstavligen och bildligt (typ). priset för årets färgklick går till....disa!!"
det var förbanne mig det finaste priset jag fått sen jag aldrig konfirmerades (men jag vann en rotborste i en hopptävling en gång). fikon?
jag blev mycket glad och stolt för att hälla färg på min omgivning är det som är det fina med livet. och jag blev så till mig att jag glömde tacka den svenska skogen för sin stolproduktion i mitt tacktal.

även ellen fick en oerhört välförtjänt liten drake: årets glädjespridare (vilken jag senare stoppade i min bh för (något tvivelaktigt) säkert förvar, men du jag har en massa lim så we fix we fix)
titt som tätt sjöngs det spexikosa sånger, och lika ofta hamnade ellen under bordet med gafflar i låret och solsken i blick. mitt pris gick sönder, vilket limmades ihop med karlssons klister. ett alldeles förträffligt klister som sedan hamnade på många andra ställen.
någonstans vid den här tidpunkten började även det riktiga härjet, sånt där som utmärker sig genom att sådana vanligtvis ostädade personer som nonsens i allmänhet, och vissa andra i synnerhet, börjar uppföra sig ordentligt.
nu vet jag inte om det som komma skall inträffade innan eller efter
a) ellens nya rekord
b)brottning på golvet
c)någon slags aktivitet som dagen efter skulle generera ett sms som löd: "jag har blåmärken med diffusa tandavtryck i min arm"
d) olika sorters dans av varierande estetisk slampighet
iallafall började undertecknad jaga en viss man i klänning och kunde sedan ses fastklamrad runt dennes fot. runt hans andra fot satt en annan spexare. klänningen sprang vidar men glömde en sko i undertecknads hand. den göms för att komma up i tö, men klänningen är inte riktigt med på noterna. vad händer då? spexrex lyfter upp undertecknad upp och ner för att skaka ut skon som såklart inte är gömd under min lilla vinröda sammetsklänning, alternativt idkar han någon form av tortyr för att jag ska erkänna skons jaktmarker. nepp, säger jag. och blir tappad i golvet med axeln före.
hade det varit så att detta inträffade innan allt på den lilla abc-listan blir jag mäkta imponerad av hur hård och smärttålig/berusad och ignorant jag var. en huggande dolor befann sig i axillaris humeroscapularis vid all form av flexion, extension och abduktion.

till slut blir det iallafall ett slut på det roliga och det cyklades hem någorlunda hjälpligt. på hemmaplanet dracks det salt/socker/vatten cocktails för att hjälpa kroppen att upprätthålla saltbalansen. sedan smordes det smärtlidrnade gel på axeln och hoppades på bättre tider. så i morse när jag vaknade blev jag påmind om mitt tillstånd eftersom jag inte förut tagit på mig kläde med en hand särskilt ofta. för att inte tala om att det inte gick att skära limpa. en kombo sa att nu åker vi till akuten med dig (underförstått: ditt mongo). tjo vad livat, tänkte jag, äventyr!
så jag spenderade några timmar där med att strippa för läkarstudenter, åka hiss, läsa om kändisars tankar om hudvårdsprodukter samt svara på frågor:

läkare: jaha hur var det här då?
jag: jag blev tappad i golvet, upp och ned
läkare: har du varit på studentfest?
jag: hur kunde du gissa det?

axeln röntgades och den var hel. musklerna var oxå hela, bara lite mosade. och griseknoen var också full. vi åkte hem och jag gjorde en mitella av en sjal och upptäckte det fantastiska med att vara invalid: en slipper diska.

och mamma du behöver inte vara orolig.

jag är som bo ko, störst och starkast i skogen.

och dessutom välbevandrad och mogen.

nu har jag ju till och med gjort en empirisk studie av akutvården,

på min fritid.

oh vad jag är ambitiös!!!

efter lite njurpluggande kom fia på besök. och det hör ju inte till vanligheterna. faktiskt var det vårt första häng post-break up. och det var najs! vi plockade vårmusseroner, försökte brottas men det ville inte min axel och pratade om livet i största allmänhet. dessutom lyckades hon få in nästan alla sina fetischer i en och samma mening : "helst av allt skulle jag vilja ha en påse blod i varje armhåla". om jag någon gång börjar brodera igen ska jag göra en bonad med den texten till henne :)
senare på kvällen efter fia-dejten kom ellen förbi för att spela anatomispelet och det är alltid lika kul, särskilt när det görs med antingen amerikansk brytning eller på östgötska.

nu ska jag knyta mig och imorrn får jag sova så länge jag vill!!