jomenvisst.

erik skulle väcka mig halv sju. så att jag kunde ligga kvar i sängen hur länge jag ville och lyssna på morgonpasset i p3. klockan halv nio vaknade jag alldeles själv i ren protest mot att erik inte stod och spelade ukulele endast iklädd nästan ingenting i mitt rum som han brukar göra.

gick upp och ba...aaahaaaaaa nurå?
jag har slappat som fan senaste tiden, knappt klättrat, minst av allt pluggat, sovit väldigt mycket.
det är nog väldigt bra för mig (som vanligtvis har oroväckande hypomana multitasking fullrulle-tendenser), men nu börjar jag bli uttråkad och segstartad.
sådär att jag börjar undra om det är nåt fel på mig, sådär att jag sitter och glor ut genom fönstret bara för att jag hinner fast det är skittråkigt, sådär att det kliar i alla muskler efter ett köttjävla fyratimmars klätterhärj.

så det fick fan vara nog tänkte jag och släpade ut solvind och ior på mysigaste promenaden i hågadalen, pysslade ihop två tavlor, stickade några varv, bakade bröd och handlade mat. ordningen återställd.

en knäckemacka, prickar och julgransglitter - vad kan gå fel?

solis och hundis i snön

sen for jag till mitt nya extraknäck - prova på instruktör på stallet. och det visade sig att en gammal kursare skulle prova på = bästa första jobbtillfället och en ny klätterpolare. hurra!