jag fick feeling

denna oerhört smickrande bild från sommarens sylt-frenzy får nu äran att illustrera gårdagens fantastiska lördag.
gick upp vid tio och löste melodikrysset över facebook med frida. vi rockade skiten, när kommer min melodkryss-bricka?

sen vaknade erik (karln med tungan) till liv och började styra i köket. vi bestämde oss för att dra och klättra efter avklarad frukost.
jag stod och sopade golvet lite halvambitiöst. vi har inte särskilt mycket regler hemma, definitivt inget städschema. dessutom bor här två halvlortiga hippies med tusen saker för sig hela tiden. golvet är täckt av farmors gamla trasmattor och innehåller ansenliga mängder damm.
nånstans kom vi på att det här med att moppa golv kan ju vara en bra pre-klätter-aktivitet.
sen vet jag inte vad som hände. eller, jag fick feeling helt enkelt, slet av mig typ alla mina kläder och storstädade lägenheten, kastade ut lite saker, satte upp lite tavlor och hejfaderuttan.
utan att ens hinna komma fram till stadiet "äääähhhstääädavajobbit". erik tog hand om det lilla blöta djuret som bosatt sig i avloppsbrunnen. tack för det. (det som är najs med att städa sällan är att en verkligen får se skillnaden från lort till rent, istället för att gå runt och smådutta av ren princip).

sen stack vi och klättrade. senast vi klättrade var skamligt länge sen. senast vi hängde hela dagen var också skamligt länge sen. det är absolut fett med värt att bo tillsammans med en bästa polare, men vårt umgänge brukar som inte hinnas med förutom vara-hemma-men-göra-olika-saker-snacket, men jag tror det är rätt vanligt att den polare en flyttar ihop med är den en inte hinner hänga med, för det planeras ju inte på samma sätt.
iallafall, vi drog och klättrade. sjukt najs. hans fingrar pajade inte, jag köttade på och fick världens pepp för min utveckling (jag ser ju inte mina framsteg lika mycket som nån som inte klättrat med mig på nästan ett år...).

när hallen stängde alldeles för tidigt åkte vi till affärn och slogs med purjolökar som vi sen lagade nån slags episk paj av. degen bestod av de klassiska deg-ingredienserna potatis, havregryn och knäckebröd (och lite mjöl).
innan maten lagades bjöd soprummet på

• ett antal fina ramar
• en otroligt enerverande liten väckarklocka
• några fina lyktor
• en liten gris med odefinierbart syfte
  
• och en herrgårman-skylt.

när allsköns olika ingredienser av vegetabiliskt slag fick koka ihop sig bäst de ville, fick en av tavlorna ett nytt motiv och dörren en "välkommen till fjärsen"-skylt. med undertexten "som en modell av regalskeppet vasa, men mer lik babben larsson".
sådär bara helt plötsligt.
jag faschineras av att saker bara händer och att grejer styrs upp medan jag knappt hinner märka det.
det måste vara nån sorts kosmisk energi. eller helt vanlig mani.



vi skålade i min hemgjorda och jävulskt goda slånbärslikör och när vi skulle sätta tänderna i middan plingar eriks polare på dörrn. vi sitter hela kvällen och provar likör, dricker bärs, spelar gitarr, funderar på den lilla grisen och pratar om tanter i hatt och morgonrock. det hela slutar med att jag somnar i soffan och de drar ut nånstans.

den här helgen är den första på hela terminen jag inte jobbat, haft tusen planer eller mått förjävligt. allt som styrts upp har bara varit helt spontant, och jag har varit helt glad, lycklig och fnittrig hela tiden. och jävligt soft i mig själv.

jag är så otroligt glad för det!!!!