fjellen: resultatet

nu är jag hemma igen från fjellen och sammanfattningsvis kan en ju säga att sven+sven+ fjell är en hit. det var lite aerosol här och där och trycksår grad två på höftbenen, men vad gör det när vi hade med oss slånbärslikör i en plunta lixom.


vi gick där på spångarna och i leran och på stenen och hade det allmänt göttigt. stannade och åt sesamklump eller någon av ellens kulinariska läckerheter färdigförpackade i en liten påse bara att koka på trangiat.

och hängde med lämmlarna (de var fler än sist, iallafall fler som inte var ..torkade). och hängde med renarna, de flesta var fjompiga och sprang iväg (iofs, det skulle jag oxå göra ifall min kontakt med människor oftast innebar att bli fångad med en lasso, brännmärkt eller mördad). en ren var cool iallafall, gick runt i skogen och åt sopp och brydde sig inte så mycket om folk


och så kom vi fram till keb-dalen. long time no see. kära kära fjäll. visserligen var det sjukt dåligt väder och jag hade ont i knät så det blev inget toppbestigning vare sig av keb eller toulpagorni (vilket jag inbillar mig att jag ändå lyckades övertala ellen om att gå upp på kanske kanske kanske??), men så fina de är de små(???) bergen!!


vi roade oss på fjällstationen med att dricka upp all kvarvarande likör och sedan sjukt mycket kaffe. och ellen bar mig runt för mina skor var på tork. det var väldigt fint gjort och folk kollade konstigt på oss. hähä.
sen gick vi till nikkaloukta i strålande sol. försökte lifta in till kiruna, det började med skyfall och ungefär en bil var tionde minut. sen blev vi upplockade av två folk i lusekofta. den ena sa knappt nånting, den andra pladdrade konstant.


klockan var ca 18.13 när vi kom till kiruna. 05.37 gick nästa tåg. jahapp, sa vi och chockade våra gallblåsor med thaimat. sen däckade vi på stationen. blev utslängda och tältade utanför tills tåget gick hem till den utopiska idén om att ha ett hem man inte behöver flytta på, drömmarna om smör och befrielse från allsköns fjällsvett.

nästa år igen va!?