jag har ägnat mig åt fotvård om nån vill veta.

diabild från en buss i indien, det var skitiga fötter det.

igår gick jag till klättringen och tillbaka. plus ellens och min promenad.
idag gick jag till träning+klättring och tillbaka.
plus att klättringen innebär oerhört trånga skor och allmän livsleda för fötterna.
så när jag kom hem tog jag ett fotbad. hade nån gammal påse med vad jag trodde var nån slags salt. men det var karbamid, alltså urinsyra, alltså samma ämne som används till avisning av flygplansvingar och som konsistensgivare i tuggummi. och som, om det finns i för stora mängder inuti kroppen, till exempel vid njursvikt, ger väldig klåda.
utanpå huden däremot, där ska det tydligen vara bra eftersom det finns i typ alla hudkrämer som finns.
märkligt ämne det där, lite stolt över min mångsidighet skulle jag vara om jag var karbamid.

nu är mina fötter finfina och glada och insmorda i ekologisk olivolja.
vi ska ta oss en tupplur, jag och fötterna. vi har ju trots allt gått en mil, tränat ett pass som hette functional, och klättrat i små små skor. oj oj oj.