spina iliaca anterior superior

idag hade jag och ellen en mycket typisk konversation när vi satt ute i solen på BMC:s innergård och åt lunch. den gick ungefär såhär:
D: shit alltså, allting i kroppen beror ju på en massa elektriska impulser! vi är ju hattifnattar allihopa!
(det ska tilläggas att hela klassen håller på med ett slags kollektivt ihopbrytande under de ofattbara mängder kroppslig information som fullkomligt väller över oss av tysk-brytande cellbiologer (och ja det är fortfarande sjukt drygt när folk pratar om saker de kan skitbra, och inte tänker på att 100 pers inte fattar ett jota))
E: ja, och vet du förresten, alla vindlingarna i hjärnbarken, alla har samma lika!
D: va? jag trodde jag hade mina egna...
E: det kan man ju tro, att du var en ensam hattifnatt, men alla hattifnattar är ju lika.
D: vi är hattifnattar allihopa!!!! (igen)

sen kom vi in på lite djupare grejer om hur hjärnan funkar och kom fram till att egentligen behöver man inte göra så mycket här i livet egentligen, för det är ju en så stor bedrift att fungera över huvud taget. så vi satt där och bara fungerade ett tag innan det var dags att ta sig an cellen/nervsystemet/vävnaderna igen.

alltså jag säger bara det: skräckblandad förtjusning. och inte blir det bättre av att allt handlar om elektricitet i någon form, för det känns så diffust. det går ju lixom inte att ta på, men finns det där och spelar en jädra viktigpetter borde det ju kunna var lite mer konkret, eller hur?aktionspotential, membranpotential, men hallå skärp er! är det nåt som har en potential så tänker jag mig att det är något som inte är så bra som det skulle kunna vara, nån som får ta sig i kragen och göra nåt av sig själv. inte direkt en depolarisation i cellen som utlöser en elektrisk impuls, som i sin tur gör att joner strömmar hit och dit vilket gör att du kanske verkligen tar dig i kragen (i bästa fall).
förstår ni vad jag menar?
och på ett sätt tycker jag ju ändå om det, det är sjukt sjukskrivet att kunna allt det här, men det är en smått förtvivlad korvstoppning som sker nu innan det fantastiska ögonblicket av att känna den saliga känslan (som jag dessutom av en T3:a fått bekräftad kommer inträffa förr eller senare) :


"aaaaahhhhh.... iiihhhh!!!!...mmmm!!....


...jag fattar ju!"

imorrn ska vi ha en tankenöt. tänk dig ett gäng nötter som samlas under ett tält av fysiologiinriktade böcker. där ska alla sitta och svettas tills folk börjar droppa ut, en efter en. den som är sist kvar får en m. sternocleidomastoideus med ketchup och extracellulärt matrix på.

sitter jag inte vid min tysta läsplats på BMC och tänker på...:
1. ...sex
2. ...att allt det här är ljug, vem har kokat ihop den här syltan, jag består inte av några celler. jo möjligtvis en isåfall. för jag är i själva verket ett toffeldjur.
3. ...hur man kan lyssna på womanizer när man pluggar, och dessutom indirekt tvinga sin bordsgranne att också lyssna på womanizer.

...så brukar jag gå till norrlands nation för angenämt samkväm med NoNSEns, Norrlands nations spexensemble. (nu ska jag bli lite sentimental.)
ända sen min pappa började jobba på högskolan dalarna cirkus 1997 så har jag fått gå gratis på deras spex, och det har alltid vart så förbannat kul och jag minns att jag tänkte att sådär ska jag oxå göra. sen kom det visst en massa saker i vägen eller så var det bra ren och skär dekadens, inget spex blev det av iallafall. sen till slut, efter två o ett halvt år i uppsala, staden som bara myllrar av nationer, spexföreningar, kreti och pleti, var det dags.
och det här med spex är ju det roligaste som finns. improövningar där man får vara precis hur aggressiv som helst, målning av kulisser, vilket resulterar i färg i håret, i örat och på många andra ställen, ett outgrundligt spexförråd och den förträffliga stämningen det var till exempel i torsdags när alla målade kulisser/sydde/repade/spelade/kompade/drack öl/hade nya örhängen. tänk dig nu ungefär som tomtarnas julverkstad på julafton, fast med lite längre personer med lite mindre skägg och mer varierade näs-former.
eller när hela spexensembeln invaderar ens vardagsrum och det hela slutar med paljetter, paljetter och åter paljetter. det var även kul att se allas miner när de kom fram till ett hus på landet som luktade nybakt bröd, det satt lortiga hippies på taket och spelade folkmusik och ett gulligt litet barn sprang omkring och lekte. såå idylliskt.

tack nonsens, jag blir så lycklig.
...och jag säger bara, 6, 7 9, 10 maj, norrlands nation. be there eller sitt och kolla på bonde söker fru och ha jävligt tråkigt (vi kommer ha skitkul).


till sist, kolla in den här tatueringen. me like.