"fettsvans, jag vet inte om det är en sjukdom eller en maträtt"...

...är en av alla otroligt intelligenta kommentarer jag yppat under de nu tre dagarna vi läst fysiologi (och det ska tilläggas att ordet fettsvans inte över huvud taget har förekommit i vår litteratur. (men jag tror att jag syftade på lipiderna i cellmembranet))

det har oxå lyssnats på crazy musik i små filmer om hur cellerna fungerar (tänk er musiken de hade i planetarierna man var i när man var liten, eller i valfri kristaller/rökelse/ohm-patchar-affär. och jag har blivit religiös på äldre dagar. mitt budord är (vilket jag började predika när jag läste NKB): när du nu har en massa celler som håller på och jobba för dig så ge fan i att sitta och sura (för då kanske de strejkar och då får du fanimig skylla dig själv!). dessutom är det ovärt att göra tråkiga saker!

i tisdags var det mycket fint väder och det firades med inköp av draken hasse och badmintonracketarna paris och nicky, samt den usle bollen påven. och såklart en tetra rosevin. halleleluja. det slutade med proportionella mängder sport, blod, fräknar och vänner som går förbi och hälsar med "hej idioter". en tackar och bockar.
rastning av hasse och spontana badmintonturneringar har stark aktiveringspotential, särskilt en kvart varje timme.

och förresten, dagens efterlysning:
är det någon vänlig själ som skulle vilja, på ett löjligt pedagogiskt vis, undervisa mig med färgglada klossar och kanske en handdocke-sidekick (som kan prata), hur cellerna egentligen fungerar. ATP, fosforylering, Na/K-pumpen, citronsyracykeln, ka-klyya, ka-klyya och allt det där. i gengäld lovar jag att ge dig subkutana injektioner när helt du behöver! jag kan även rabbla väldigt långa, väldigt svåra ord på rekordtid och det lovar jag att demonstrera så att du blir lika stolt över mig som jag är. (eehh...) och, om du skippar den crazy musiken kan du få i princip vad som helst annat oxå (drickyoughurt?)

nej nu ska det repas spex igen. alla tiders!