tidigt i morse (9.oo) skuttade jag upp ur sängen, pigg som en lärka, och kärnade smör.

först tog jag på mig mitt hemvävda randiga förkläde, träskorna jag själv huggit ur en tall och till sist tog jag min mjölkspann och gick ut i lagår'n. Jag möttes av ett gomorron-mu av min ko, och jg släppte ut hennes kalv på sin dagliga morgonspringtur (kalven brukar jogga runt tjärnen två varv, och stanna och stretha vid ett stort träd ungefär halvvägs).
Jag gav min ko ett lass hö och satte mig på den lilla pallen bredvid henne och mjölkade. Sen släppte jag ut henne gick jag iväg och kärnade smör i två timmar, för att kunna bre nånting på frukostmackan.

i en annan värld händer samtidigt detta:
disa och fia var igår kväll och spelade maracatu (brasilianska trummor) och tänkte att det passade bra att raida lite på vägen hem. Bakom ica hörnan hittade vi fyra liter minimjölk (som är så gott och stabilt) ett gäng ballerina minimuffins (inslagna i sammanlagt 83276 lager plast, därav storleken. det fanns helt enkelt inte plats med med muffins i förpackningen när de proppat ner all plast.), en hel stock lös-snus, något slags stort bakverk med nån slags sylt på i mitten, samt tre små förpackningar vispgrädde.
Ett mycket trevligt kap som kommer att gagna oss mycket glädje i hemmet.
Sen kom det där med smöret in.
Jag har velat göra eget smör sen vi hade hemkunskap och en mindre (eller över-) engagerad klasskompis gick runt och vispade grädde till nån tårta hela lektionen. När tårtan skulle dekoreras var det inte längre vispad grädde i skålen utan smör. Fruktansvärt kul tyckte jag.

Men sen kom det fem år av stenhård veganism i vägen. Nu har jag inte varit helvegan sen 2005 men ändå inte hittat nån motivation till att köpa ett paket grädde bara för att råka göra smör, (köper jag mjölk överhuvudtaget är den gjord av havre, ska det vara annan mjölk får den komma till mig genom en container) eller så har jag helt enkelt inte varit motiverad på nåt annat vis eller haft tid eller blablabla.
Men nu var stunden kommen. Det skulle göras smör i Tuvan!

Jag skuttade iallafall upp i arla morgonstund och hittade en elvisp och en skål. Vispgrädden stod i kylen och bara skrek "GÖÖÖR SMÖÖÖR!!!"
Hah, jag tror inte ens jag vispat grädde på riktigt många gånger i hela mitt liv (men jag har väldigt många minnen av att jag och min bror (då i väldigt små storlekar) tar en handdriven visp och vispar på linoleummattan på köksgolvet i östersund, och hävdar att vi ska vispa grädde åt morfar.
Jag tycker inte om vispad grädde. Jag fattar inte poängen. Det är typ äckligt, ovärt och allmänt borgerligt.
Däremot är smör nåt av det bästa jag vet. (jag inbillar mig att det är bättre att köpa svenskt kravsmör än palmoljesmör från nån stackars nerhuggen regnskog, men jag antar att det är pest och kolera).
Jag kan lätt ta en sked smör ur förpackningen och käka som godis (till mångas stora avsky). Men tänk vad mycket bra man kan göra med smör. Allt blir gott med smör. Smör är roten till allt gott.
Nu skulle jag alltså befria grädden från sin gräddighet och släppa in den i the holy land of smöööör! Det var väldigt intressant att se metamorfosen, från vitt fluffigt fluff till ljusgula klumpar, se vasslen (eller vad det är) rinna ner genom ett kaffefilter, blanda i lite salt, röra runt, pressa ur den sista vätskan och he alltihop i en plastmugg med igelkottar på, så att det ljuvliga smöret kunde beskådas av allmänheten (fia, jonatan, anna och micke). De två senare kokade även kronärtsskocka till frukost som de avnjöt med smör.

Smör ute, smör inne, smör i hjärta, smör i sinne :)