kan man mäta individuell lycka i koldioxid?

Min gode vän Jonatan ringde mig nyss. Det var trevligt. Mestadels handlade samtalet om flygning. Flyg-åkande. Resa med flyg.
Jag och Empan pratade om samma sak häromdagen eftersom vi ska åka till Canada i sommar men har en kollektiv ångest inför att begagna oss av dessa flygande heliga kor.
Jag har flugit sjukt mycket i mitt liv. Tusen gånger från Östersund till Stockholm, en massa chartersemestrar (ja jag har faktiskt åkt på chartersemestrar innan jag själv fick bestämma, men då tyckte jag oxå att det var kul att samla illaluktande snäckskal i grekland och sitta solstekt på nån restaurang och få skamliga förslag av servitörer). Sen har jag åkt till Indien i studiesyfte (inom ämnena ekologi och global solidaritet.) Flyget var den del av kursen som visar vad man absolut inte ska använda sig av för farkoster överhuvudtaget om man vill klassa sig det minsta ekologisk eller globalt solidarisk. Därefter flygit inom europa minst fyra gånger tur och retur.

En genomsnittlig svensk släpper ut ca 6 ton koldioxid per år. (snf.se)
En flygresa Göteborg-NewYork släpper ut 1946 kg koldioxid. (klimatbalans.se)

Då kan man ju tänka att jaha, flyger jag så långt (vilket var det alternativ som var det närmaste Sverige-Canada jag kunde hitta, fastän Vancouver ändå ligger på andra sidan kontinenten), vilket är en tredjedel av vad jag släpper ut i vanliga fall, så får jag inte släppa ut nån koldioxid i fyra månader för att kompensera det.

Yeah right!

Som att vi har nån rätt över huvud taget att släppa ut nån koldioxid what so ever. Det är ingen som har gett oss rätten att släppa ut koldioxiden vi andas ut. Vem skulle gjort det?
Vi har tagit oss rätten.
Vi har tagit oss rätten att andas, äta det vi hittar eller odlar, vi har tagit oss rätten att producera och sälja vattenkannor formade som små elefanter i plast, vi har tagit oss rätten att bryta malm och utvinna metall, vi har tagit oss rätten att ha tolkningsföreträde på vår värld, och sätta ord på olika företeelser och ting. Det är ingen chef över planeten som har sagt "Ja men visst det är klart ni ska få göra det, kör på bara".
Vi bestämmer således vad som är rätt genom våra handlingar. En skandiachef kan ju säga att det är fel att tjäna tiotusen spänn i timmen, men han tackar inte nej till sin lön och visar därmed att han tycker det är okej att tjäna så mycket.
Våra åsikter rättfärdigas, och bekräftas av våra handlingar. Vi gör saker vi kanske säger att vi inte skulle göra, bara för att det är så mycket bekvämare så.

Och alla barn gör som vuxna gör, inte som vuxna säger.

Missförstå mig inte nu.
Jag menar absolut inte att människor inte har rätt till sina namn, rätt att få äta sig mätta, rätt att må bra. ingen har mer rätt än någon annan till dessa saker, men jag tycker att jorden äger sig själv. Det är skillnad på mänskliga rättigheter (som är en världsomspännande social överenskommelse grundad av typ FN), och på rätten att använda jorden och jordens resurser bara för att vi kan. Bara för att vi inte är softa håriga djur som bor i djungeln och äter ananas och termiter och är nöjda med det.
Nackdelen med att vara en hyperaktiv och intelligent (?) art är att vi har utvecklat ett system (språk) för att prata med folk som kommer från helt olika platser, och anledningen till att vi träffar dom människorna är (oftast) för att vi flyger dit. Och ju fler människor vi pratar med, ju fler kompisar får vi att vilja hälsa på.
It's a curse!!!!!

Å ena sidan tänker jag att det inte gör så mycket om jag flyger eller inte, jag flyger ju ändå förhållandevis lite i jämförelse med Al Gore, och eftersom Canadaresan skulle bli min förhoppningsvis sista flygresa och eftersom jag dessutom efteråt tänkt leva extremt koldioxodsnålt, så skulle det lixom vara värt det (för mig alltså, inte för atmostfären. Jag tror att atmosfären skiter i om det är förhållandevis miljövänliga människor som flyger eller inte, den kvävs ju ändå. Eller kanske inte, vore jag atmosfären skulle jag nog bli argare på de människor som kallar sig miljömedvetna och ändå flyger, än på de som flyger i vilket fall och skiter i miljön).

Å andra sidan tänker jag flyger jag spelar det visst roll, för jag bryter mot mina moraliska och miljömässiga tankar om vad jag kan, vill och får göra. Och jag hatar beteendet att ta sig rätt att göra saker, bara för att det är bekvämt. Jag vill inte behöva våldta miljön bara för att det är bekvämt.
Men jag har heller inte tiden att åka båt, om jag skulle hitta en båt, eller att åka transsibiriska järnvägen till china, ta mig till japan och åka båt därifrån.
Det är som att jag måste flyga.

Jag kan även tänka att det är ändå kört för den här jorden, lika bra att flyga medan det finns möjlighet. Eller, hur mycket koldioxid släpps inte ut varje dag i sverige på att frakta runt en massa mat som ändå slängs (men som jag hämtar lite av ur soporna), då kan jag lika gärna flyga. Men det är ju inte så att den koldioxiden sugs tillbaka bara för att jag ändå flyger. En sak ska man veta och det är att vad man än gör, flyger eller fiser, så påverkar det jorden, som verkligen inte är the bad guy i den här filmen. Så det skulle vara som att hämnas på nån som inte ens gjort en nåt. Och hämnd är ju väldigt omoget, särskilt om den är obefogad.

Så...?

eller ska jag helt enkelt skita i alla mina miljöargument och åka dit o ha kul, eller ska jag åka dit och tänka att det sitter en brat på flygstolen jag skulle ha haft, och att den där braten skulle ha flygit en massa inrikes, bara käkat på mcdonalds och bara blivit olycklig i framtiden?

kan man mäta individuell lycka i koldioxid?