lördag 26 januari 2008

kyrksnyltning och det eviga problemet med att realisera sina fantasier


jag har en fantasi som infinner sig så fort jag känner för att vara ensam och inte orkar omge mig med alla flamingosar och annan inredning i mitt rum (mood swings medför för mig (förutom fantasin) alltid en vilja att dumpa mina tillhörigheter i närmsta container och flytta ut i skogen för att bo under en presenning i en grop).
fantasin innehåller mig, ett cafe, en kaffe, en bok och fransk dragspelsmusik i bakgrunden. och ingen känner igen mig, det är sol ute och jag får inte alls träsmak av att sitta där i min anonymitet flera timmar. jag tänker mig att jag är i typ paris eller i nån stad jag inte vet hur jag kommit till, inte vet vad den heter och aldrig kommer komma till igen.
jag undrar bara varför jag aldrig kommer dit. såvitt jag minns har jag i princip aldrig befunnit mig i ovanstående scenario, och jag har en känsla av att alla fantasier man har haft tusen gånger om och om igen (nu låter det som att jag alltid mår dåligt, fast det gör jag inte), aldrig riktigt kommer till sin rätt när man upplever dem. Fantasierna överträffar lixom oftast verkligheten, det är därför man inte ska ha några planer, iallafall inte följa dem.

Skulle jag knata ner på nåt av stadens caféer jag ännu inte besökt skulle jag

a) ändå känna mig igenkänd eftersom uppsala är en hyfsat liten stad. Eller så skulle nån jag känner dyka upp och då skulle jag förtränga mitt egentliga syfte med att sitta där ensam, just att sitta där ensam

b) vara tvungen att ha en påbörjad bok som jag bara längtar efter att försvinna in i, och det har jag sällan. Särskilt mer sällan inträffar det när jag är i en stad där ingen känner igen mig osv osv osv.

c) skulle jag inte ha en bok skulle jag först behöva gå till bibblan och låna en, eller till ett antikvariat. Resultatet skulle bli väldigt knapert eftersom jag aldrig kan bestämma mig, och ju vill vara säker på att hitta den ultimata ångestborthållarboken, en uppgift som alltid är lönlös att ens försöka klara av just då.

Så…det gick inte idag heller, men jag hittade ett annat ställe att hänga och softa på. Domkyrkan! Om man bortser från att religionen och bara tänker på huset. Det var riktigt trevligt att gå runt där och titta på alla kistor där det står att här är sankt erik begravd och jada jada jada. Samtidigt hade en kör nån slags övning, och det var riktig sån där kyrkomusik som jag inte vet vad den kallas (mamma du kanske vet?). Och ingen kände igen mig. Jag tror inte att nån jag känner överhuvudtaget skulle gå till domkyrkan halv två en lördag (att det inte var jag som låg hemma och var bakis istället kan ju förklaras av min vita månad). Perfekt, men jag ska ändå gå ur svenska kyrkan. det blir typ som att gå in på konsum och bara titta men inte handla, bara lyssna på hissmusiken och titta på innehållsförteckningar.


Resten av eftermiddagen har ägnats åt det taggiga projektet att göra en gigantisk papiermachéfitta som ska hänga i köket (”Why am I not surprised?” var jonatans reaktion på idén). Nu är stommen av hönsnät klar :)
Elin som bodde i mitt rum innan mig kom hit på besök också och hade med sig ett mycket vackert flamingolinne.

tralala... :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

say it! (och vinn unika handarbeten!)