torsdag 29 april 2010

en orgie i spex-pest

jahapp. alltså det är intressant det här med att nysa när hela näsan är korkad med snor, det blir som att nysningen inte riktigt kommer igång och blir sådär snabb, istället blir det en jääättelång nysning som gör att en gör en fet sit-up istället. jag är då för festlig.

jag insjuknade i spex-pest 20 minuter innan sista föreställningen, låg insvept i en glammig filt mitt på scenen medan de andra peppade och gjorde raketen. sen gick det ju ganska bra tills morgonen efter när samtliga personer hemma hos josefin och sebbe hade feber och hosta. detta pågick tills igår och skulle säkert ha kunnat pågå ännu längre om det inte var spexmöte igen igår.
vi har legat i olika soffor och svettats och huttrat och tittat på dåliga saker (dokumentär om krim-halvön), bra saker (500 days of summer), googlat maginotlinjen, ätit pulvermos, huttrat lite till, överkonsumerat örontermometern (trots att jag vet att de inte visar rätt), sovit, gått upp mitt i natten och däckat på badrumsgolvet, hostat på varandra, spelat plump, suttit i soffan och haft djupa konversationer av detta slag:

disa: öööhh...dåååligt
josefin: mhmm... dåligt
sebastian: host
jessica: bläää
josefin: dåååligt

min 25-årsdag började med att jag vaknade av att min tand och läpp satt ihop på ett oroväckande sätt. läppen hade spruckit av torka under natten och blodet hade limmat ihop läppen med tanden. fresh!!!
sen fortsatte den med att jag missade ett tydligen obligatoriskt moment i skolan men det gjorde mig inte så mycket. sen var det helt plötsligt spexmöte och vi cyklade dit i duggregnet vilket var en pärs. jag hostade mig igenom hela spexmötet och fick sen skjuts av sebbe hem. sen satt jag resten av kvällen och lekte med min vevradio tills det tog över en timme för mig att somna på grund av host. kul!

nu ligger jag i sängen. hör inget, ser inget, sitter där jag sitter. kaffe finns i kylskåpet, kex i kastrullen, men hosta inte den saken sköter jag.

jag har ett PM som ska in på måndag och en uppgift som skulle vart inne igår. jag överväger att skita i PM:et för det kommer ändå bara bli en massa ordbajsande plickaploppa, det kan jag fixa i sommar om det ska vara så.

men vad är väl ett PM, det är ju dötrist, tråkigt och inte alls underbart.

fredag 23 april 2010

såhär gör en ett spex!

this is the life

det är som på festival det här. spextajm. som jag längtat :)
härja runt med en massa galningar hela dagarna, dricka alldeles för mycket öl. slänga potatismos på folk. komma hem efter några dagar och se att hela köksträdgården växt sig gigantisk medan jag repat/sytt kostymer/suttit bakfull i en rekvisitalåda och spelat ukulele.

min kropp längtar efter grönsaker och vettig motion, regelbundna vanor och vatten istället för tantsnusk-likör till frukost.
skolan saknar mig, jag har inte gett den särskilt mycket närvaro på flera veckor. jag saknar inte den, faktum är att jag förväntar mig en smärre identitetskris när föreställningarna är över. eller så blir det inte så farligt eftersom min karaktär är ganska lik min vanliga personlighet (kasta saker på folk, slåss och ligga med egyptier).

nåväl, jag sitter nu här på nationen och ska göra någon slags skoluppgift. hej och hå.
jag säger då bara det, referenssystem och vetenskapliga artiklar vs kätterska lallande galningar 0-1

torsdag 15 april 2010

torsdag 8 april 2010

padda

idag har jag räddat en massa vettskrämda paddor över vägen till ekebyfältet dit de hade tänkt hoppa med uppenbar risk att bli utmosade på vägen, vilket en annan massa paddor hade blivit. typiskt dåligt.
jag flyttade över kanske 25 stycken innan de "tog slut". den sista paddan jag såg när jag redan börjat cykla vidare var halvt utsmetad på vägen. den ena halvan av den, huvudändan, vände sig om och såg mig i ögonen när jag kom farande.
och vad fan gör en då?
hade den inte tittat på mig hade jag inte gjort nånting alls, men nu var det precis som att den var ett husdjur som sa att det inte ville leva längre, så jag kände något slags ansvar att hjälpa den.
aktiv dödshjälp ja.
i praktiken betydde det att jag behövde hjälpa den att dö.

och jag tycker det är skamligt att smälla myggor, för att inte tala om hur vansinnigt det är att stödja djurindustrin.
men, att ta ansvar för ett djur innebär att se till att det slipper lida en plågsam död, när denna plågsamma död ställer sig i farstun. detta praktiserar vi människor i förhoppningsvis de flesta fall när det kommer till husdjur, men inte när det kommer till artfränder.
och ansvaret för denna padda kom genom ögonkontakten.

ja och sen hoppas jag bara att paddan verkligen dog. en liten del av mig dog och jag vill aldrig mer känna ett paddhuvud under skon.

R.I.P