jävla skitbok!

idag har jag suttit ungefär halva dagen i en eka ute på sjön och plågat mig själv med en av de hemskaste böcker jag nånsin läst.
fy fan!
jag hatar den!!!

den heter "under frihetens himmel" och är skriven av en snubbe som heter svante lysen som under typ hela sitt liv bara varit ute i naturen, paddlat långfärder på flera månader i canada, vandrat i varje fjäll i hela lappland, kan alla fåglar utantill, jobbat på grönland och känner att hans underkropp egentligen består av en kanot, inte av ett par ben. han lever typ som christopher i "into the wild" men inte lika extremt och inte lika dödligt.

jag hatar honom!

det är som alltid när jag hör om folks (läs: fias (och även andras, men oftast fias)) olika färder i naturen. jag säger "håll käften!!", och vill inte höra mer, för jag blir så avundsjuk. ändå ror jag ut och förtöjer båten vid en pinne i vattnet och bara häller hela bokens jävla elände över mig.
jag blir som en bitter liten sork som bara vill gnaga av folks paddlar och göra hål i ryggsäcken, sänka fiskespöt till botten (äh nej, det vill jag ändå) och vara en knottsvärm som förstör allting.
fast jag vet, att när en är ute i naturen finns det lixom inte så mycket att göra åt eventuellt elände än att laga det, ordna det på nåt annat sätt, eller att leva med det (det är ju lixom det som är lite tjusningen med att vara ute på vift, allting är inte så enkelt hela tiden, men det gör att en inte har nån tid över att fundera på vilka saker en ska köpa på ullared. så vida en inte är ute i canadas vildmark femtio mil från närmsta samhälle, då blir en kanske lite sur om kanoten skulle paja).

men iallafall. det är som att jag, när jag läser om sådana fantastiska naturupplevelser han svante får, så glömmer jag för en stund att jag har en tågbiljett upp till fjällvandringen om en vecka, jag glömmer att jag cyklat genom en stor del av sverige, att jag varit på en massa ställen som många medelklasssvenskar inte har, och att författaren till just denna bok inte bara är extremt utelivsinriktad, han har ju missat väldigt mycket annat sorts liv oxå. saker som också är väldigt trevligt att ha i bagaget.
men jag önskar att jag inte känner mig så bitter för att jag inte är särskilt aktiv inom fältbiologerna (vilket det är hur enkelt som helst att bli), att jag ägnade så mycket tid åt att kolla på sunset beach när jag var femton, istället för att vara ute och få fräknar och valkar i händerna...osv. osv.

självömkan är ett jäkla gissel, jag har ju hela fjällen framför mig, och sen hur många möjligheter som helst att göra vad som helst hur länge som helst. jag kunde ha inga ben alls. eller vara bortgift. jag ska fan inte klaga.


ps. jag hade iallafall tur med vädret, och det är fint att ro en båt