idag har jag kollat på en massa grymt bra dokumentärer om HBT-kamp i Uganda och Sydafrika. där var det inte nådigt må jag säga. cred till alla som kämpar världen över. det är ju ganska lätt att innesluta sig i en liten HBT-bubbla i det här landet, men efter att ha läst en av de mest vedervärdiga bloggar (värre än blondinbellas) jag nånsin läst idag blev jag påmind (eller ja det blir jag varje dag) om att det som försiggår på vissa håll i sverige är något slags Hades där arbetet för grundläggande mänskliga rättigheter är självaste sisyfosarbetet.
jag tar mig friheten att citera, men här är en länk för de som vill läsa mer av denna smörja.

"Nu har då slutligen homolobbyn tagit över den Svenska kyrkan. Den läspiska Eva Brunne efterträder Caroline Krook som biskop i Stockholms stift.
Upprördheten kommer från alla håll och är det så att vi verkligen vill behålla den Svenska kyrkan och det Kärleksbudskap som Jesus förmedlade så måste vi nu kräva en ny riktning.
Dag Sandahl, komminister i Högby vill i den Kristna tidningen Dagen som en sann och ödmjuk Kristen inte kommentera Eva Brunne som person, men säger – “Hela homoagendan styr oss ut i eländet.”
Till och med de nyfrälsta känner till Herrens vilja bättre än de som går i Homolobbyns koppel. Bloggsidan Nyfrälst skriver:
Jag är inte intresserad av att döma någon, men det är faktiskt oerhört att Svenska kyrkan väljer en öppet lesbisk biskop!
Låt mig precisera att det är utlevd homosexualitet som är en synd. En homosexuell kristen som väljer att leva i celibat gör i mina ögon någonting storartat, och är värd all uppmuntran och beröm, och må Gud välsigna de som väljer det.
Man måste bestämma sig, och kanske Svenska kyrkan har bestämt sig för att inte tro på Bibeln. Då borde de säga det rakt ut! Det finns otvivelaktigt många medlemmar i Svenska kyrkan som tror på Den Heliga Skrift. De förtjänar att få veta vad deras kyrka står för, vilken sorts falsk kyrka det är."

sedan har de med den otroligt respektfulla slutklämmen till sin "förre datakille sven"

jag vet inte vad jag ska säga. kölhalning kanske är ett bra ord just nu?
för det första har jag aldrig fattat grejen med kyrkan och kristendom eller religioner över huvudtaget. folk kan bli invaggade i att de vill väl, men hur de än försöker så blir det bara fel. så det är ingen ide att ens försöka. lägg ner det där tjafset med en gång. sen om folk vill ha en polare som bor på ett moln eller nån annanstans så fine, men att låta ens kompisar bestämma vad en tycker, det låter inte som nån bra relation.

***********

för övrigt är det tenta på tisdag. tiden just nu känns som jag tänker att det kanske känns för gravida människor som går över tiden och bara vill att allt ska vara över.

det har pluggats in enorma mängder ord, funktioner och kretslopp. det har druckits mycket kaffe, vin och även tuggats lite på ett och annat kompendium i ren frustration. det har inte brytits ihop, men det har velats i den stackars hjärnan om hur mycket som verkligen ska kunnas och hur svår tentan kommer vara. det har tillverkats fysiologiska affischkampanjer, det har trakasserats kombos med idel kroppsfunktioner i tid och otid, det har vaknats tänkades på m. sternocleidomastoideus och fascinerats en hel del.

min stress har redan lagt sig, cortisolet har hämmats och immunförsvaret satt igång igen.

jag fixar det här.

...på tisdag.

vad är det för fel på magdalena ribbing?

i senaste numret av QX säger hon, angående homobröllop (om det skulle finns nåt man ska tänka på när det gäller samkönade bröllop):

"jag tycker inte att en det är en bra ide att en kvinna klär sig i maskulint betonade kläder, något jag vet förekommer vid lesbiska bröllop. Risken finns då att hon ser ut att vara utklädd till man, och det kanske inte är avsikten"

hallå i huvet? hur könsrollsbekräftande är inte det? handlar det inte om att ha kläder en känner sig bekväm i? handlar inte HBT-prylen om att få vara som en känner för, ha på sig det en vill och göra vad en vill? handlar inte legaliserandet av homoäktenskap att få vara som en är, utan en massa yttre förståsigpåande (av extrema traditions- och etikettsfanatiker)? dessutom finns det inte en som är "man" och en som är "kvinna" (vad nu det betyder) i flatäktenskap. det är en som är lång och en som är kort. och därmed basta!
jag tror jag är magdalena ribbing-ofob. och det är jag stolt över.
dessutom är jag transvestit eftersom jag har på mig kläder som är karakteriskiska för "det motsatta könet" oj guud vad skämmigt.
dagen började med att jag snoozade omedvetet och dröm-tänkte på ordet procrastinate tills jag vaknade en kvart innan skolan började. därför får jag (trots att jag spelat anarkapet, druckit vin och kommit fram till att syra-bas balans inte alls var så himla svårt egentligen) gnälla idag.

det är störigt med...:

• folk som tycker det är sjukt galet att man äter frukostmackor med medhavt smörpaket på tiorasten i skolan. och att det ligger makaroner i smörpaketet. (vad har folk för referensramar egentligen? det finns betydligt galnare saker en kan göra än det.)
• folk som betonar sin kroppsbehåring (som om nån bryr sig). eller brudar som överhuvudtaget pratar om maskulina saker hos sig själv som att det vore nåt dåligt. maskulina och feminina saker finns bara i ens huvud. och leve kroppsbehåring!!! en ser väl ut som en gör för i helvete!
• dieter av olika slag som folk envisas med. det funkar inte så.
• magdalena ribbing
• mormoner.
• att uppsala pride ligger mitt i tentaplugget. halla! planera lite bättre va!

däremot har detta varit fett najs idag:

• föreläsare som säger guck. det gillas.
• plugg i en park med en massa fjärilar och konstiga frön som poppar när en går på dem
• kaffe en massa gånger
• nya ord som damptös, meckmöx, frikadess och åactine
• castillo de gredos
• vykort
• och att vara redo för äventyr i största allmänhet
• vilka ord som helst på östgötska
• rosarandiga sparkdräkter
• plugg på taket med egengjord ost i solen

och att sova ibland. det ska jag göra nu. kanske.

nattinuffsan!

dagens film

när det blir lite för diffust (de är ju lite skumt att läsa om nåt som man vet hålls på med dygnet runt i sina celler, fast det går inte att se och en har ingen aning om det ändå. men det lixom finns där)
och ambitiöst (det är tenta nästa tisdag och jag måste stämma om pianot och måla om i köket. och det är pride hela veckan. så ska det idkas plugg måste det göras med en ambitionsnivå och effektivitet och en ny formula som får det att gnistra i kaklet)
..ööh..så det kan vara bra att roa sig med allt undervisningsmaterial som youtube tillhandahåller när kaffet är urdrucket.
den här tillexempel, som illusterar DNA-transkriptionen på ett pedagogiskt sätt med mastodontmusik. jag började undra var alla aliens och will smith i en hijackad rymdfarkost höll hus.

erik awards

igår gick den legendariska galan erik awards av stapeln. oj oj oj vilken kväll!!! få anade nog att den gamla drakreliken erik's kväll skulle resultera i besök på akuten, fastlimmade kaffekoppar och bitmärken i en salig röra, men som det gamla djungelordspråket säger: underskatta aldrig kreativiteten hos ett gäng spexnördar som fått för mycket sprit/kaffe och socker.
planen för hela galan var att varje spexare skulle få ett personligt och välförtjänt pris. (kunde folk få tro) den riktiga planen var att spräcka ellens rekord i att ramla ner under bordet. resultatet presenteras senare.

det började med fix och trix och allt fler spexare som anlände med den ena frisyren/utstyrseln konstigare än den andra, och som krona på verket fanns det en hel låda med tjejtidnings-smink i logen. det blev ett kletande och smetande som världen aldrig tidigare skådat och alla blev om möjligt ännu snyggare.
sen var det dags för fördrink med glitter och hjortron i och förrätt med räkor i. så vad gör en istället när köket glömt bort ens mat -man tigger till sig en extra öl. för öl är flytande bröd. det har min pappa sagt.

under förtäringen delades de första priserna ut. jag kommer inte ihåg alla, men det första gick till spexrex för bästa manus. egentligen borde han ju fått pris för bästa klänning också eftersom han några dagar innan mumlade att om någon skaffade fram en fotsid balklänning åt honom så lovade han att använda den på galan. sagt är sagt och två ansvarstagande spexare ordnade en fantastisk festblåsa i rosa och silvrigt paljett-tyg som räckte ända ner till fötterna. så fint det var!

rätt som det var åkte ellen ner på golvet. jag förstår inte hur det gick till, men det noterades och rapporterades till guinness rekordkommitte och middagen fortsatte som den en gång börjat, med påfyllning i glasen, hörde jag skål, små drakstatyetter som delades ut till höger och vänster, vilket ackompanjerades av sentimentala små tacktal.
rätt som det var ropas det upp "och detta pris går till en som sprider färg omkring sig, både bokstavligen och bildligt (typ). priset för årets färgklick går till....disa!!"
det var förbanne mig det finaste priset jag fått sen jag aldrig konfirmerades (men jag vann en rotborste i en hopptävling en gång). fikon?
jag blev mycket glad och stolt för att hälla färg på min omgivning är det som är det fina med livet. och jag blev så till mig att jag glömde tacka den svenska skogen för sin stolproduktion i mitt tacktal.

även ellen fick en oerhört välförtjänt liten drake: årets glädjespridare (vilken jag senare stoppade i min bh för (något tvivelaktigt) säkert förvar, men du jag har en massa lim så we fix we fix)
titt som tätt sjöngs det spexikosa sånger, och lika ofta hamnade ellen under bordet med gafflar i låret och solsken i blick. mitt pris gick sönder, vilket limmades ihop med karlssons klister. ett alldeles förträffligt klister som sedan hamnade på många andra ställen.
någonstans vid den här tidpunkten började även det riktiga härjet, sånt där som utmärker sig genom att sådana vanligtvis ostädade personer som nonsens i allmänhet, och vissa andra i synnerhet, börjar uppföra sig ordentligt.
nu vet jag inte om det som komma skall inträffade innan eller efter
a) ellens nya rekord
b)brottning på golvet
c)någon slags aktivitet som dagen efter skulle generera ett sms som löd: "jag har blåmärken med diffusa tandavtryck i min arm"
d) olika sorters dans av varierande estetisk slampighet
iallafall började undertecknad jaga en viss man i klänning och kunde sedan ses fastklamrad runt dennes fot. runt hans andra fot satt en annan spexare. klänningen sprang vidar men glömde en sko i undertecknads hand. den göms för att komma up i tö, men klänningen är inte riktigt med på noterna. vad händer då? spexrex lyfter upp undertecknad upp och ner för att skaka ut skon som såklart inte är gömd under min lilla vinröda sammetsklänning, alternativt idkar han någon form av tortyr för att jag ska erkänna skons jaktmarker. nepp, säger jag. och blir tappad i golvet med axeln före.
hade det varit så att detta inträffade innan allt på den lilla abc-listan blir jag mäkta imponerad av hur hård och smärttålig/berusad och ignorant jag var. en huggande dolor befann sig i axillaris humeroscapularis vid all form av flexion, extension och abduktion.

till slut blir det iallafall ett slut på det roliga och det cyklades hem någorlunda hjälpligt. på hemmaplanet dracks det salt/socker/vatten cocktails för att hjälpa kroppen att upprätthålla saltbalansen. sedan smordes det smärtlidrnade gel på axeln och hoppades på bättre tider. så i morse när jag vaknade blev jag påmind om mitt tillstånd eftersom jag inte förut tagit på mig kläde med en hand särskilt ofta. för att inte tala om att det inte gick att skära limpa. en kombo sa att nu åker vi till akuten med dig (underförstått: ditt mongo). tjo vad livat, tänkte jag, äventyr!
så jag spenderade några timmar där med att strippa för läkarstudenter, åka hiss, läsa om kändisars tankar om hudvårdsprodukter samt svara på frågor:

läkare: jaha hur var det här då?
jag: jag blev tappad i golvet, upp och ned
läkare: har du varit på studentfest?
jag: hur kunde du gissa det?

axeln röntgades och den var hel. musklerna var oxå hela, bara lite mosade. och griseknoen var också full. vi åkte hem och jag gjorde en mitella av en sjal och upptäckte det fantastiska med att vara invalid: en slipper diska.

och mamma du behöver inte vara orolig.

jag är som bo ko, störst och starkast i skogen.

och dessutom välbevandrad och mogen.

nu har jag ju till och med gjort en empirisk studie av akutvården,

på min fritid.

oh vad jag är ambitiös!!!

efter lite njurpluggande kom fia på besök. och det hör ju inte till vanligheterna. faktiskt var det vårt första häng post-break up. och det var najs! vi plockade vårmusseroner, försökte brottas men det ville inte min axel och pratade om livet i största allmänhet. dessutom lyckades hon få in nästan alla sina fetischer i en och samma mening : "helst av allt skulle jag vilja ha en påse blod i varje armhåla". om jag någon gång börjar brodera igen ska jag göra en bonad med den texten till henne :)
senare på kvällen efter fia-dejten kom ellen förbi för att spela anatomispelet och det är alltid lika kul, särskilt när det görs med antingen amerikansk brytning eller på östgötska.

nu ska jag knyta mig och imorrn får jag sova så länge jag vill!!

hur en spenderar en grym helg:

• först tar en med sig bärs och fysiologi/anatomispelet och apar sig med två basgruppspolare, för att sen övergå till att kolla på pernilla wahlgren hög på amfetamin i så ska det låta, och sen mamma mia. alla naglar blev lackerade, alla fötter masserade och det battlades latinsk anatomi så kvistarna yrde.
• sen går en upp i ottan och intar en stadig frukost och packar cykelväskorna och åker med patrik, ida och ellen rakt västerut med en medelhastighet av 18.44 km/h i 37.85 km i solens sken. sen åker den samlade troppen iofs helt fel några kilometer men lyckas ändå höra gök och hackspett och hitta en gammal 1100-talsbro i funbo, samt ha livliga fantasier om hur kyrkogårdsgrusgångskrattor är skapta, innan vi tvärnitar in på almunge prästgård för att titta på kossor med enorma juver som gör vårens första hoppsasteg i hagen.
• som grädde på moset lagas det sen snabbmakaroner över öppet trangiakök (fortfarande i solens sken) och intas tillsammans med grönsakskuckelimuck, oliver och avokado. i bakgrunden hörs kulande kossor och fåglar, ett stort antal barn och en förälder som förklarar för sitt lilla lilla barn att diamanter har en speciell struktur på sina atomer (och det är inte utan att jag tänker att en viss förälder förklarade samma sak för mig för typ 21 år sen..?)
• som cocktailbäret på grädden på moset blir det sedan kaffe och sånt där fett najs slöhäng där alla är mätta och trötta och halvsover men ändå kommunicerar på något slags primitivt vis om komockor.
• sen blir det hemcykling med maxfart 51.2 km/h (och cykelutflykter i största allmänhet är det fina med livet.)
• efter 7 mils cykling vankas det mat och häng på köksgolvet och prat om hjärnans funktioner med patrik innan det ska säljas fika till hågaspelet.
• så en knallar dit och kokar kaffe och gör tydligen grym reklam för hippiekakan herman genom att säga att jag har ingen aning om vad som är i den, men den är säkert god. och dietmar och katrin kommer dit och dom är ena riktiga kompisar.
• på kvällen vankas det schlagerfinal, så den lilla rosa glittriga åker på och moas kollektiv intas med pompa och ståt av både paljettklänningar, norsk halling, rabarberpaj och chips. morsomt! nörje vann med sina fioler och sverige fick sin sedvanliga nästan sist-plats och vissa personer somnade, andra lyfte på folks klänningar hela kvällen. det är olika hur folk roar sig här i världen.
• söndagen inleds med brutalt misslyckande av lagande av cykelpunka, förhållandevis oengagerat pluggande men desto mera kaffedrickande i solen. dessutom både tvättas och städas det och skrivs packningslista till canadaresan.
• hos jenny erbjuds det trädgårdshäng så en drar dit fast detourar och snackar lite med linda innan det (och jag lider med folk som måste sätta betyg på 500 elever. i maj.)
• jenny och elin har precis stulit en fet stock att ha som rabattkant. det räknas maskar, bärs jord, glassas i hängmattan och prrr-as med ester. och rabatten blir långt bättre än vad tusen ernst:ar nånsin skulle kunna åstadkomma. sen klipps det hår. (och det är ju bara löjligt att ha principer om icke-hårklippning, lika värdelöst som att ha det om kaffe och öl. eller smör. men inte om kött)
• för att spä på de påstått feminina sysslorna som präglat dagen från dess start var det lika bra att laga god och näringsrik mat, moppa golv, tvätta lite mer och dammsuga innan en viss klänning skulle sys som krona på verket.
• det hittades ett gult blommigt tyg i en container efter valborg och den totades om till en fin skapelse som gjorde att ellen såg ut som en liten humla som fått för mycket kaffe och socker. samtidigt förhördes skräddaren (m.sartorius för de som vill veta) om allt som kan vara värt att veta om hyalint brosk, erytrocyter och baroreceptorer och det lyssnades på fina fioler och den gamla dängan pokerface.
• sist men inte minst: kvällsmacka. det är det fina med livet (igen)

det finns ingen hejd på hur bra man kan ha det

den här veckan ska det pluggas, sovas i fågeltorn, gås på födelsedagsdejt med moa, säga adjö till marängtårtan ange som flyttar (till piteå av alla ställen????!!!!!), festas på galan erik awards, träffas ex och jobbas mitt i natten. tallyho!

sockerdricka

idag hade jag sockerdricka i en fingertopp. det var lustigt tyckte jag och gick såklart runt i hela kollektivet och skröt. då visade det sig att varken kolmårdstrollet eller ida visste vad jag snackade om.
hur kan man inte veta vad sockerdricka betyder??

för övrigt har jag denna dag förvärvat:
en massa regn i ansiktet när jag sov på balkongen=ovanlig väckning
två biljetter till en teater på tisdag=födelsedagsdejt med moa
asmycket nässlor=soppa
som vanligt salig blandning fysiologiska kunskaper=disa är nörd, be ware

visste ni till exempel att om man blåser eller smeker nånstans på kroppen där det gör ont, så är det speciella nervprylar i hjärnan som prioriterar signalerna från känselcellerna istället för dem från smärtreceptorerna. det är därför det gör mindre ont om man blåser och har sig. smart va!

ser du inte att jag är mitt uppe i ett utanförskap?

igår hade vi den sista spexföreställningen och det var fan den bästa av dem alla. inte bara att det var med en ananas i varje scen, jag fick även ha sönder en massa inredning :)
en del av biljettpriset går till nationen för "slitage", och det var precis vad jag utförde. en halvtrasig stol blev kaffeved och en hel stol blev trasig. spexrex kallade mig för våldsamma människa och ville jag skulle boka tid för terapi och jag gick runt och skrattade för mig själv hela kvällen.
alltså vad är grejen med att folk inte tycker att en ska slå sönder inredning lite då och då. man måste väl få kasta saker omrking sig och ha det lite nöjsamt? (gissa den paula!)

tiden sen valborg har bestått av råplugg 8-16, spexfix efter det fram till tolv kanske och sen förhoppningsvis lite sömn och sen samma sak igen till premiären. premiären där ingen visste om det skulle bära eller brista, men det gick sjukt bra.
hela tiden har mitt sympatiska nervsystem gått på högvarv, det har varit repande av repliker i huvudet under alla föreläsningar, sovande på golvet i föreläsningssalen, sovande på parkbänk utanför skolan, folk som skrattar åt mig för att jag är så sliten efter premiärsexan och jag själv som skrattar åt allt för att jag är så bakis. och alla som skrattar åt allting för spex är så sjukt kul att hålla på med :)

men nu är det schlutt och lots of time för tentaplugg. hell yeah!
utan fritid i tre veckor försmäktar jag i denna tysta läsesal. men det är det värt för det är så sjukt intressant, och samtidigt så sjukt overkligt. för det första, hur kommer kroppen på att levern ska tillverka protrombin, som flyter runt i blodet och vid en skada aktiveras till trombin av faktor X och i sin tur gör att fibrinogenet görs om till fibrin som fastnar på trombocytpluggen som redan bildats och förstärker den? och hur sjutton kommer man på att det är så det är?
det är en massa folk som pluggat på universitet och supit sig aspackade med medföljande tvivelaktiga beteenden varje helg och som sen somnat på golvet i föreläsningssalen, som forskat fram det, by the way
jag och ellen har feta planer på att göra en affischkampanj över hela BMC där vi efterlyser tappade desmosomer och förrymda trombocytpluggar, det vore minsann fint :)

den 10 juni åker jag till canada. fatta!!!???

rakar du benen?

nu ska jag berätta om valborg, utifrån en gigantisk minneslista som knåpades ner mitt i valborgsnatten (och för känsliga läsare kommer detta inlägg vara smäckfullt av internhumor, men som ni kanske har märkt är internhumor mig lika kärt som att skriva arga brev och hälla slafs av olika slag på folk. jag hoppas att i allafall en kommer skratta)

det började med att jag satt hela eftermiddagen och sydde en glossy lila bikini (samtidigt som jag pratade om olika sorters hallon i telefon med paula stående på en liten fläck i flera timmar tills jag höll på att svimma. en sån simultanförmåga jag har, jag är då en riktigt redig kvinna!). sedan åkte jag och hämtade nämnda paula på stationen och vi cyklade hem till mig. där vankades det chips, vin och ett könshår av okänd härkomst som hittades i chipspåsen.
när vi satt där i köket kom en full kombo hem med några lika fulla kompisar. en av dem, som inte riktigt visste vilka han pratade med (eller någonting annat för den delen heller) sa vid ett mycket (för honom) ödesdigert tillfälle att "jag är rädd för att raka benen i duschen på gymmet, jag tror folk ska tycka att jag är bögig", varpå en näst intill hätsk diskussion utbröt om normer och kroppsbehåring och sådant där som förhållandevis vettiga människor kan uttrycka sig genomtänkt om. den fulla och otroligt brighta kompisen kontrade sina egna diskussionsinlägg med de förträffliga statementsen "jag är så trygg i mig själv att jag inte bryr mig om vad folk tycker" samt "jag har inga fördomar".

för att illustrera mina åsikter i denna situation:

(cred till fulheten)

kvällen, iallafall den delen som försiggick kring köksbordet med otroligt brighta personer, avslutades rappt med att den andra nöten hävdade att man som sjuksköterska måste älska alla sina patienter, även om de är tex. nazister. när han vägrade lyssna blev jag så arg för att jag var lesbisk att jag gick därifrån.
för att lätta upp stämningen började vi lyssna på klassiker som "naturen" av philemon arthur, "kolmårdtroll"och "varför åka skidor när man kan åka spark". sedan skulle det sovas, vilket båda inblandade parter totalt missuppfattade innebörden av, förutom att paula ändå kom så långt att hon tog av sig glasögonen. istället började vi leka leken "disa citerar olika kända barnfilmer, paula ska gissa var citaten kommer ifrån". då åkte glasögonen på för att underlätta kommunikationen. samtidigt var det ett stort huvudbry om det här lapptäcket, vad var det egentligen som var upp och ner på det? och helt plötsligt kommer den numera klassiska repliken
"nej du nu har jag tittat klart på dig, kan du lägga bort mina glasögon.."

när fåglarna börja morgonragga på varandra var det dags att sova lite för att vara lagom bakfull och övertrött, dagen S (schampagne) till ära.
vid nio kom paulas polare camilla ända ut på landet för att släpa ut oss till forsränningen. innan vi kom iväg hade jag lyckats lokalisera ännu en extra fotknöl på min vänstra fot

de här attans fotknölarna borde också använda kondom!
vi åkte ner på stan och försökte hitta en bra plats vid fyrisån för att titta på alla vackra farkoster som hjälpligt flöt nerför den, bemannade av överförfriskade studenter i färgglada kläder.
det var mycket fint. finast var enhörningen som tappat alla sina ben (av vilka vi räknade till typ åtta innan vi började misstänka att nåt lurt var på gång). det spånades även en hel del ideer till kommande forsränningar, och vi bestämde oss för att göra en gigantisk ölbacks-flotte, där alla passagerare måste vara utklädda till ölburkar. det skulle väl vara fint?

på väg till ekonomikumparken från ån började min tredje fotknöl göra ont. vi funderade även på att köpa någon slags mat, och nu kommer (trumvirvel) ett till citat a la paula: "det måste vara en amöba, ska vi köpa korv?". det blidde ingen korv men på vägen till parken hittade vi inte mindre än en massa frida blom+flickvän, och även den manliga frida blom. hon hade då gjort allt för att kompensera att hon stannade hemma och pluggade istället för att fira valborg i uppsala.

i ekonomikumparken satte vi oss mitt i festivalstämningen och på behörigt avstånd från närmaste fyllespya. då hade några polare till camilla o paula och även ange med medföljande syster och polare joinat, vilket var fint men kort eftersom vi av oförklarliga anledningar skildes kort senare. annars bjöds det hejvilt på rom&cola i snyltkåsan och olika hårtyper stod åt olika håll (och jag har för mig att vi tog upp hallondiskussionen igen?):
när vi blivit oifrånkomligt kissnödiga och även lagom hungriga rullade vi ner till någon valborgstom restaurang där jag försökte liva upp stämningen med en rad ur min favoritlåt om naturen. "hör du vågorna som slår mot stranden? ...det är grannens vattenklosett..." men blev snabbt nedtystad av självaste paula, som ju själv är mästaren på att droppa otroligt sammanhängande citat när en minst anar det. när vi kom ut från restaurangen kom det en äcklig valborgsgubbe och klämde på paula. inte bra. jag riktade in mina bestämda mördarsteg mot honom för att lära honom veta hut men även denna ide stoppades av en som inte hade druckit lika mycket rom o cola. äsch då.

(nu har jag kommit till ungefär hälften, så ni som vill ha en reklampaus kan ta det nu)

vi stolpade vidare och jag lyckades hälla ut alla mina strips på marken innan vi gick in på värmlands för champagnegalopp. (och grejen är att jag hade faktiskt ingen aning om vad det egentligen gick ut på innan jag kom dit och till min feta förtjusning inser att det hela går ut på att stå i en hoppande klunga, spruta bubbel på varandra och dansa till de klassiska värmlands-hitsen. vad kan gå fel då?) som jag nämnde är ju en av mina största hobbies att ha krig av olika slafsiga slag (vatten, tapetklister, färg, blåbär, lera) och det var verkligen sjukt kul. alla kläder blev genomsura och luktar nu såhär fyllesurt i efterhand.

rätt vad det var började jag känna ont i min fot och tänkte genast att det är den där extra reservfotknölen som gräver i sitt morotsland /att jag fått en blodpropp i foten och att den kommer dö, ruttna och falla av i sin goretex-sko innan jag är handlingskraftig nog att gå ifrån bubbelbadet och undersöka saken. så jag konsulterade paula, som ju ändå går termin fyra på sjuksköterskeprogrammet. och jag vet inte om det var vårdkö eller om jag var alldeles för dekadent eller om de kanske till och med spelade swing-remixen men ingen vårdplanering skedde och min blodpropp började kännas akut. jag haltade iväg till en trapp och pillade ut en centimeterstor glasbit ur foten. sen kom det en scout och gav mig plåster :)

vi har fattat galoppen

dessutom hånglades det en del på camillas håll, vilket alla andra ej inblandade gärna gjorde sig roliga över resten av dagen.
efter plåstringen åkte vi hem och jag som cyklade hann både komma hem, byta om till min glansiga lila bikini, och däcka på taket+dregla på underlaget innan paula och camilla kom hem.
de två otroligt brighta polarna till min kombo, plus den enes flickvän var också i krokarna, och det ryktades länge om att den ene blev påkörd av backspegeln på en bil, och den andras flickvän inte fick komma in i huset. konstiga intressen de hade dedäringa.

efter nödvändigt inköp av grillmat tog vi oss till den utlovade grillfesten där inbjudaren inte var hemma, så vi roade oss med att hacka denne potatisstorlekskräsne snubbes potatis, innan han gick in i kylskåpet. det var även han som sa att sojakorv ju alls inte smakade soja.

och sen så kom det ju ett helt japanskt popband,(gängliga och lönnfeta människor med kläder i neonfärger och svart hår) så vi led då verkligen ingen nöd. på något vis startades även grillningen och det lades sojakorvar på gräset av ren illvilja. när vi hade ätit en komplett kostcirkel av grillkorv, potatissallad, majs och öl var det dags för lite obduktionssnack. och jag kom fram till att det mest creepy var tungan, för till skillnad mot andra kroppsdelar som är lite mer autonoma har man ju en relation till tungan (särskilt camilla då, dagen till ära). och det var det och det var det.

innan valborgskvällen började lida mot sitt slut drog vi mot ekonomikumparken för lite sedvanlig scavenging. på vägen hittade paula en tjuga på marken, en konservöppnare i fickan, och sen hittade vi john som tidigare bjudit mig på rom o cola. det slutade med att paula och camilla höll på att sälja mig till honom av okända orsaker som jag efter flera förklaringar inte kan förstå. mitt i förhandlingarna blir vi avbrutna av en cyklade trubadur som kränger sig in i köpslåendet och börjar sjunga någon gammal eagles-låt eller nåt. det var ju ..hmm.. fint. man ska sprida sin sång och glädje till alla som vill höra! det ville inte vi och gick till parken

(det där vita i luften är schampagne)
där hittade jag

• en fälla
• ett reselakan i siden (årets fynd!)
• olika sorters mat med varierande innehåll av creme fraiche och gräs
• två cardigans och en stickad omlottkofta som någon med mer sofistikerad klädsmak gärna får göra anspråk på
• en vit stor kasse med dragkedja, som sedan blev gul

typ tolv kom vi hem, tolv vaknade vi igen. paula med allt täcke och i någon slags försvarsposition. dessutom hade hon blivit mytoman under natten. mycket mångsidig kvinna det där. vi drack kaffe, hängde med emma och tuva-lisa och det slog mig att dessa fantastiska människor alldeles snart skulle lämna mig, vilket kändes otroligt onödigt efter en så perfekt valborg. vi gick iallafall in till flogsta och bestämde att vi måste köra en favorit i repris fortast möjligt :)

jag gick hem till moa och åt chips och pratade i solen, och gick sen till stan och hade förtroliga samtal med amanda över en pizza vilket satt precis där det skulle. <3>
sedan vankades det spexhäng i flogsta, passande nog våningn under moas, så jag gick dit och drack på moas balkong och vi pratade om alla mina framtida fruar, om den fantastiska kvällen när moa skulle gifta sig om om vad som sedan skulle visa sig vara perineum. kvällen avslutades med en stor hög spexare i en soffa, fina gamla vinyler och ett par gula täckbyxor. vad kan man mer begära av livet?

frukost, klockan är fem nu