måndag 14 april 2008


nej för vi hade inte alls delat upp klädsel och utrustning i svart/rött och svart/blått

söndag 13 april 2008


vindarnas tempel, högst uppe på skurdals...öhh..berget?. vi tog längskidorna upp i liften och vilken utsikt! herregud så mycket glass!

snön var inte så särskilt samarbetsvillig på vägen ner, så jag fick ett bra tillfälle att odla min hobby - vurpning med påföljande asgarv - ett antal gånger :)

jag och sara sista kvällen. vi grillade korv och drack vin i snön utanför stugan. inte illa

söndag 6 april 2008

odiladi odiladi hoppsan vilken dag


det började en morgon när katten jansson arbetade i sitt morotsland...

...ööh. jag har varit uppe sen nio igår morse. nu är klockan kvart över fyra och om tre timmar o trekvart drar vi till fjällen. fest hela bilresan. inte.

iallafall, idag har jag och moa roat oss i stockholm. det stora målet för kvällen var att gifta oss med rufus wainwright.

jag hörde talas om honom första gången för ungefär två år sen, men lyckades aldrig lixom snubbla över hans musik sådär som en kan göra. så när jag o klara härjade runt på roskilde 2006 och såg hans namn i programmet tänkte vi att det här kunde vi ju kolla in. vilket vi höll på att missa ifall vi inte hade förkovrat oss i D.I.Y-tältet precis bredvid hans scen, och ifall han inte spelat halleluja så otroligt vackert. vi älgade dit (och det är få gånger jag springer så snabbt som till musik vars skapare jag har en känsla av att jag kommer bli besatt av). och där satt han. rufus. vilken man. jag stod där med tårar i ögonen hela resterande spelningen och sen kunde man ju säga att det var kört.
sen dess har jag lyssnat på rufus i princip varenda dag, kollat sammanlagt flera timmar på youtubeklipp, tänkt att "rufus, det ska jag nog döpa en varelse till i framtiden", spanat in hans syrra, martha, som spelar helt gudomlig musik och som oxå spelade på roskilde men som jag missade för att jag var fett bakis och hungrig, tänkt att "martha, det ska jag nog döpa en varelse till i framtiden".
och missat alla konserter han haft i sverige senaste åren. bittert.
sen helt plötsligt snubblade jag över biljetter jag trodde hade tagit slut. på kungliga dramatiska teatern. goosh.
jag och moa har förberett oss i mååånader och jag var väldigt inne på att byta kön ett tag för att lättare kunna ragga (men sen kom vi på att rufus typ är gud, och att det skulle passa bättre att ha honom som en polare man dricker rödvin och sover sked med)

vi avverkade varsin hötorgshallsmacka på konserthustrappan och gick sen vidare till kängspecialisten och naturkompaniet, införskaffade superunderställ till moa och vandringskängor utan skinn till mig, drack lite kaffe, glömde fasters gamla 70talsglajjor på cafeet, gick tillbaka och hämtade dom, strosade vidare och anti-shoppade, shoppade ändå potatismos, gick tillbaka till t-centralen, bytte om till finkläder och knatade ner till dramaten.

vad ska jag säga om konserten....?
det finns folk som sjunger fint, men inte är särskilt fina när dom sjunger. även om de uttrycker en massa äkta känslor med ansiktet, så kanske det inte direkt är bildskönt. (Om en ska vara ytlig) men rufus. the man, the myth, the legend. jag skulle kunna vara döv och ändå gå och se han bara för att sitta och dregla. hur han lixom mumlar fram en del ord, men ändå inte mumlar egentligen, hur han blundar när han sjunger (nej nu får jag sluta, jag riktigt känner hur den lilla fjortisgroupien som bor i mig börjar ta över det här inlägget). men kolla in själva på youtube.
allt bara stämde, musiken, han, stället. han är för övrigt den första musikakten som någonsin spelat på dramaten. coolt va.
med feta keramikstuckaturer, takmålningar, sammetssäten, guld överallt. en helt tom scen, bara en svart blank flygel.

efteråt drack vi öl i baren och spanade in tusentals kändisar (pekka heino satt i publiken, annars jonas karlsson, torkel peterson, rebecka hemse, gustav skarsgård, julia högberg(spelade i den nya människan)) och väntade på att nåt stort skulle hända. och det är alltid lika konstigt när nån man bara sett på scen o på så många filmsnuttar på youtube kommer emot en och ser ut som en helt vanlig människa, fast ändå inte. jag som hakar mig fast i honom och säger thank you, thank you och han ler och säger tack och börjar sen helt undanflyktande prata om takmålningen i baren fast kramar ändå min hand och börjar gå därifrån och släpper den. vi analyserar grundligt hans agerande och bestämmer att vi måste klämma lite mer på honom om typ en halvtimme. moa fick ju inte ens klämma nåt nu. så efter lite trams går hon ut på balkongen där han står och hakar sig fast i honom hon också. jag följer efter.

min konversation med honom blev ungefär såhär

rufus: I like your outfit!
(jag hade svarta finbyxor, svart skjorta med röda kritstreck, svart väst, rödsvartskimrande slips och svart hatt)
jag: thank you, its just for you!
rufus: oh...
jag: I always dress like a hobo every other day
rufus: aha, I always dress like a homo
moa: she does too (fast det var som att det samtalsämnet dödde ut precis då)

sen bad jag honom hälsa till martha (som ska släppa ny skiva i maj, whohoo!!)

moa: can we be a pain in the ass just a little bit more (och tar upp kameran)
resultat ovan

maaaah

tisdag 1 april 2008

ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

jag blir så himla sur!
sur och frustrerad (ni kan tänka att jag sitter hemma och tuggar fradga, är knallröd i ansiktet och det kommer blixtar från mitt huvud)

det finns den del människor som lixom inte fattar signaler eller hintar överhuvudtaget.
därtill finns det människor som inte fattar att de är sjukt sexistiska och queerofoba.
dessutom finns det människor som inte fattar att andras kroppar ägs av de som bor i dom.

har man tur i oturen kanske man träffar på en människa med bara en av de här trevliga egenskaperna. har man otur i oturen tränar man på samma ställe som en som innehar alla, och som inte har nåt intresse överhuvudtaget av att reflektera över sitt beteende (det där sista är min sura slutsats, men det känns som att en så, får man säga?, efterbliven människa inte riktigt gör sånt (reflekterar alltså).)
visst, alla kan inte gilla alla och alla kan inte gillas av alla, men det betyder inte att det inte är värt att tänka över sitt beteende emot andra människor som i värsta fall är sjukt respektlöst.

där jag tränar finns en salig blandning av människor, och för det mesta är den väldigt schysst. jag har några riktigt bra kompisar på golden gym, men det finns oxå några, speciellt en person som ger mig en missklädsam knallröd nyans, som gör att jag alstrar rubriker enbart bestående av versaler (och alla vet ju att jag typ aldrig använder dem för att jag tycker de är fuuuula)

den här människan tycker att det är skitkul med icke-heterosexuella personer, fast på ett fruktansvärt jobbigt sätt. för mig är det lixom inget jag går o tänker på (att jag inte är hetero), eller har några åsikter eller konstiga beteenden på grund av andra människors sexualitet.
men en del människor går lixom igång på ohetero tjejer, som att de tjejernas sexualitet lixom är till för andra. (se bara på ungefär hur kvinnors sexualitet har blivit skildrad genom historien, rent generellt)
jag vet inte hur många gånger nån snubbe bett mig hångla med en tjej (när det varit uppenbart att jag och den tjejen är nåt mer än vänner), bara för att han vill se det och (antar jag) känna det pirra lite i kuken.
och det gör mig så sjukt förbannad.
min sexualitet är min och riktar sig inte till nån annan än de jag vill, och, som jag försöker försäkra mig om, är intresserade tillbaka.
tänk om jag skulle ha träffat vem som helst, en random människa, (t.ex en stammis på jobbet), och anat att hon är hetero, och sen, när hon har med sin (manliga) partner, fråga om jag inte kan få se dem hångla, samtidigt som jag såg ut som ett förväntansfullt barn på julafton. det ligger nåt väldigt absurt, perverst i det beteendet. och det är precis vad den här snubben på gymmet håller på med.
det ska fan inte ligga i nåns intresse att be mig göra nåt med nån såvida jag inte är porrskådis! (alltså en konventionell porrskådis, det finns faktiskt nåt som heter postporn (kolla in http://www.postporn.org/ide.htm ))

jag tror att hans reaktion på min sexualitet dels bottnar i ovanstående kukpirr, men oxå i en fet avundsjuka eftersom jag är sjukt mycket snyggare än honom. den bottnar också i (som sagt) en världsomspännande syn på sexualitet, som när den kommer till oheterosexualitet är väldigt dikotomisk. många människor verkar tycka att tanken på lesbiskt sex (eller vad som helst fysiskt mellan dem, är skitsexigt (och till för dem, och inte för tjejerna själva), medan tanken på bögsex får en del att äcklas av, misshandla och snacka skit om bögarna.

det är inte bara det, det är oxå att han (som på träningen ikväll) hela tiden kom fram och ville nypa mig i kinderna. (för alla som inte märkt det har jag ganska runda klämvänliga kinder, men det betyder inte att de finns för att klämmas på, iallafall inte under de premisserna. det kanske är lite tur i oturen att han inte är mer närgången än så, men det spelar som ingen roll, mina kinder är lika mycket mina som nåt annat på min kropp).
jag antar att jag är som folk är mest, jag tycker det är najs när människor jag tycker om kommer och ger mig kramar eller nåt annat slags gos, men då har det ju helt andra grunder. det ligger en ömsesidig vänskaplig relation bakom och då vet man oftast vad som är accepterat, och man fattar och respekterar signaler som visar att det är okej eller inte.

det är stor skillnad på att klämma på nåns kinder för att man tycker att de är gulliga eller fina och vill känna hur det känns (alltså för sin egen skull), och på att nypa lite i kinderna på nån man tycker om och som man vet kommer uppfatta det som att den nypande personen ger lite kärlek genom det. stor skillnad.

den här snubben har varit likadan mot mig så långt jag kan minnas, fast det kanske har eskalerat lite sen jag gjorde klart för honom att jag inte är heterosexuell. men vi har aldrig haft en vänskapsrelation över huvudtaget.
allt han gör, gör mig arg och ibland lite handlingsförlamad. i min krets av vänner och andra har folk respekt för varandra, så det är en underlig situation när någon bara tar sig friheter sådär. jag känner att jag inte riktigt ska behöva säga ifrån mer än jag gör. om jag själv skulle på nåt vis ta på en annan person, och den personen tar tag i mina händer, för dem ifrån sig, tittar mig i ögonen, säger sluta och går, är man inte lite trög om man inte fattar att det inte är uppskattat.
är det inte ganska uppenbart?

det byggs upp en stadig ilska i mig över det här, och jag känner väldigt starkt för att krossa hans näsben när han ändå står där framför mig. problemet är bara att jag av erfarenhet vet att (om en ska kategorisera litegrann här) "såna där" snubbar tycker att det är skitsexigt när en tjej lappar till dem, iallafall när det är under gränsen för fraktur/hjärnskakning, så jag vet inte hur mycket jag skulle vinna på det.
dessutom känns det ganska osportsligt att slåss utanför ringen. det gjorde jag på fyllan med en polare en gång för ett o ett halvt år sen och min tumme är fortfarande lite paj. jag är heller inte van att kanalisera min ilska på det sättet mot en person utan att börja stortjuta, så det är bättre att ta ett snack med han, för sånt är jag bra på.

men fan det kliar i knytnävarna.

är det nån som har nåt tips?